Konstnärsparet Edetun-Lothigius delar utrymme på Konstforum under titeln ”ihopparat” – en talande rubricering, inte minst med tanke på de disparata uttrycken. Men trots olikheterna uppstår varken krockar eller kamp om utrymme då konstnärerna följer sina egna spår utan ambition att ”mingla” med varandra.

Krockar finns det däremot gott om i Thomas Edetuns dynamiska måleri. Med alludering på Constable, Hals med flera leker han med det traditionella måleriets möjligheter, ofta med satiriska och humoristiska undertoner.
     Edetun styr in betraktaren i ett semantiskt rådbråkande där etablerade mönster känns igen – men ändå inte. Romantiska pastoraler med atmosfäriska effekter verkar ha fått fnatt med svävande morötter och pysande rökpelare. Ofta kretsar det kring det naturromantiska som i ”Sheherazade” där ett kvinnoansikte projicerat på himlen syns spegla sin själ i landskapet. Här drivs hela framställningen mot ett anakronistiskt och smått melodramatiskt läge – ett återkommande drag hos Edetun.

Porträtten, flertalet i det lilla formatet, befinner sig också i ett slags ”mellanspråkligt” sammanhang där stilar och tankar mixas. Här spelar titlarna en väsentlig roll för att tränga bakom och fånga idén. Och kanske har Edetun gått hela varvet runt i leken med schabloner och förskjutningar när han klär ”Konstnären” i folkdräkt och musseöron.

"Bunt" (vä), "Den stora vita" (hö) © Camilla Lothigius

Camilla Lothigius abstrakta målningar på akrylglas har en dragning åt det kinetiska. Vita cirklar med olika skärpedjup ger en tredimensionell tyngdlös känsla liksom målningen ”Eko” som tycks bestå av ett optiskt mellanrum. Kanske också likheter med Color Field och konstnärer som Morris Louis och Anne Truitt kan tillskrivas Lothigius och hennes sätt att bygga upp långa serier av olikfärgade parallella band och ränder. De vibrerande färgkompositionerna inspirerar då de avger både energi och visuell näring.

Det slår mig att Lothigius tidigare måleri ofta innehåller en kombination av linjer, rutmönster och cirklar i ett och samma verk. Här har dock både cirkeln och kvadraten lämnat bildytan och övergått till skulptural form. ”Bunt” består av träribbor i höga valörer asymmetriskt hopfogade i färg men med exakt symmetri i formen. Ett målat rutmönster i taktil version? 
    I ”Rumsliga improvisationer” har cirklarna letat sig ner på golvet i små grupper av rörelseladdade kompositioner. Här finns inget berättande, ingen fiktiv verklighet, men den lekfullt brokiga ensemblen väcker nyfikenhet.

Norrköping 2013-12-05 © Lotta Ekfeldt