| Gestalten sträcker på sig, blundar och kastar bak sitt  huvud. Först erinrar den om en fisk som smidigt guppar fram i havet –  alternativt om en cirkusakrobats våghalsiga bravurnummer inför publik. Ingetdera träffar riktigt rätt. Efter att ha sett mig om i  Helena Lund Eks utställning får jag tänka om, helheten säger någonting annat. Det  svävande är inte bilden av en sinnligt förströelsefull akrobatik utan av det  transcendentala, av en metafysiskt gestaltad förlust. Lite mer konkret uttryckt  är bilderna resultatet av upplevelserna av en begravning.
 I detta ingår konstnären själv i symbios (med  begravningsceremonin, med förlorandet) varför utställningen framför allt är  självbespeglande – såsom ett självporträtt i ett påbjudet tillstånd vid en  påbjuden tidpunkt. 
                          Således är det konstnären själv som svävar i ryggläge (mellan  liv och död?). På tygstycket Röda Prince Xtra Långa flankeras hon av två  resliga änglar, på stolsryggen till Lily  of the valley II figurerar hon i svart sorgehatt.
 I flera återkommande, till synes små och irreguljära, stygn  ser jag (Jesu?)sår: över det upphängda ”gravtäcket” Niclas Lund Ek, över bilden på konstnären och änglarna.
 
                          
                            |  |  
                            | "OK" © Helena Lund Ek |   Utställningens enda uppenbara artefakt utgörs av en svart  hatt och en svart tygbeklädnad på stativ (<3).  Effekten (av de undanhängda sorgekläderna) är närmast museal - som ett fysiskt  bevis a la ”jag var där” – vid sidan av den ytterligt lätta (såsom  översinnliga) penselföringen i konstnärens måleri.Som eufemism betraktat (i text och bild) är begreppet  ”döden” svåröverträffat – snarare legio än undantag. Hädangången, avliden eller  slocknad låter onekligen mjukare.
  Kanske är cigaretterna en del av dessa eufemismer. Strategiskt  utlagda på stolsdynan (till stolen på vars rygg konstnären figurerar med  begravningshatt), i händerna (rullandes) på jaget omgiven av de båda änglarna –  märkbart likgiltig till de båda figurernas pockande/vakande öga. Cigaretterna,  eller snarare hanteringen av dem, indikerar en tillbakalutad  självständighet/oberörbarhet – en (ovarsam) lek med döden om man så vill.Ordet besvärjelse kanske passar ännu bättre, visualiseringen  av en tragedi som en bearbetningsprocess – i vilket jaget parkerat som ett  självklart existerande nav.
 Malmö    2015-02-03 © Martin Hägg |  "Lily of the valley II" © Helena Lund Ek
                              "Röda Prince Xtra Långa" © Helena Lund Ek
   |