www.omkonst.com:
Ur seendets juvelskrin
Rune Rydelius - Enköpings konsthall, 3/3 - 25/3 2018
Text: Susanna Slöör

skriv ut denna text
Sol och landskap © Rune Rydelius Släktforskning © Rune Rydelius

En seendets guldmakare, skulle man kunna kalla Rune Rydelius. Med den aktuella utställningen på Enköpings konsthall gör han sin första separata på hemmaplan. De vackra rummen omfamnar väl skulpturerna, objekten och assemblagen, hur man nu väljer att beskriva dem.
     Rune Rydelius skapar tidlösa begrepp direkt för seendet. Språket blir lite kantigt när man vill förklara att han arbetar både konceptuellt och perceptuellt, eller om han nu synliggör det osynliga. Processen att begripliggöra det sedda är kanske ett sätt att sammanfatta Rydelius verksamhet. Men då förloras den ögonblickligt verkande poesin som är en så bärande del av uttrycket. Varje ting, ögonvrå och fångad åtbörd har sin särskilda historia. Den sjuka, avmagrade kattens stirriga svansföring eller biskopens märkliga gångstil får sina evighetssånger skrivna av konstnären.

I porträtten märks skärpan i iakttagelsen och hur Rydelius med lätt, till synes improviserande hand justerar linjer, ytor och riktningar till rytmiskt verkande, klingande efterbilder. Personligheterna blossar pulserande fram och håller betraktaren i sikte. Inför dem blir man närmast lite skrämd och tror att de krympts levande och strax skall resa sig för att gå. Men samtidigt är Rune Rydelius noga med att inte söka skapa en skenverklighet av det sedda.

Slängdans © Rune Rydelius

Materialen, gärna lågstatus, förhöjs att ingå i ett seendets juvelskrin ur vilket Rune Rydelius med eftertänksamhet låter föra samman innehållet till bärande gester. I dessa momentana gestiska händelser leker han med tiden och låter fiolspelaren och det dansande paret njuta sina takter evigt glädjefyllda.
     Sedan är det objekten som egentligen mer känns än syns; jag tänker på den bländande solens kyliga strålar som sticker i ögonen över vintersömniga fält. Eller mötet där de tafatta ursäkterna eller övertalningen rentav försoningen syns, snarare än vilka den berör. En sliten tapetvåd bildar den klockade kjolen och upp ur glömskans släktporträtt träder människorna fram. Lite vilsna är de inför den nya tiden de befinner sig i, men finklädda att möta våra blickar med värdighet.
     Rune Rydelius lyckas sammanfatta ett helt livsverk på den aktuella utställningen, och visar samtidigt öppningar att vidare utforska. Han bevisar den ständigt sökande processens konstnärligt livgivande möjligheter och oumbärliga värde.

Enköping 2018-03-07 © Susanna Slöör


 


 

 

 


Biskop Ström joggar © Rune Rydelius


Maja Öhlund © Rune Rydelius


Katt © Rune Rydelius


Enköpings konstförening/Enköpings konsthall | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com