www.omkonst.com:
Chiharu Shiota i Göteborg
Symboliskt och sinnligt

Chiharu Shiota, The Distance - Göteborgs konstmuseum, 21/4 - 30/9 2018
Text: Kristina Maria Mezei

skriv ut denna text
The Distance © Chiharu Shiota (Klicka på bilden för högre upplösning)
Symboliskt och sinnligt flätas samman i Chiharu Shiotas konstnärskap på Göteborgs konstmuseum i utställningen The Distance. Samtidigt aktualiserar hennes verk det relativt nya ordet mellanförskap.

Född i Japan, utbytesstudent i Australien och utbildad i Berlin har Chiharu Shiota levt med (snarare: mellan) olika språk, kulturer och traditioner. Mellanförskap är ett relevant begrepp också för många som till följd av globalisering och krig över jorden flyttat, flytt eller bytt land under kortare eller längre tid. Hur känns det – i kroppen, sinnet och tanken?
     Chiharu Shiota tillgriper åtskilliga symboliska förklaringar för sitt konstnärskap. På Göteborgs konstmuseum är det den sinnliga och kroppsliga upplevelsen som slår en. Platsspecifika rumsliga installationer har blivit hennes signum under åren, mödosamt och noggrant byggda för varje plats. Nu finns det två magnifika rum: The Distance i rött och Where are we going i vitt.

The Distance är vävt, flätat eller knutet av rött yllegarn. Ett intrikat nät fyller ett helt rum, från taket och ner mot golvet med fästpunkter längs väggarna och kring ett antal stolar som står fritt utplacerade. De är sinsemellan olika, lagom nötta och använda. Vill man, andas de berättelser om dem som har suttit på dem, ätit middag, språkat eller läst – med glädje eller sorg. Valvlika öppningar släpper oss in i den hopsnörda täta väven av trådar för att komma runt i installationen.
     Verket Where are we going går i vitt och svart. Båtsilhuetter, formade i svart metall, hänger från taket i flera skikt. Skrovet bildas av något som ser ut som vitt spetsverk, gjort av vävda trådar, limsprayade för att stelna och formklippas. Alla båtar riktar sina bogar åt samma hål och även om de fyller hela rummet följer installationen en stigande rörelse. (Detta kanske ger en signal om den ljusa grundton och det ljus som genomsyrar Chiharu Shiotas konstnärskap trots de svåra ämnen hon tar sig an.)

Where are we going © Chiharu Shiota (Klicka på bilden för högre upplösning)

Associationerna flödar fritt inför hennes arbeten. När vi går in i The Distance känns det som om vi skulle tränga oss in i en kropp, i ett organ, livmodern eller hjärtat, med bräckligt pulserande ådror, nerver, genom båglika spända hinnor som med sin ljusgenomsläppliga transparens skvallrar om liv. Vi är både inuti och utanför. Både medupplevande och betraktare.
     Where are we going i sin tur väcker tankar om båtfärd med olika syften: flykt och migration, resa mellan liv och död eller om tidens gång. Allt detta med en starkt poetisk och nästintill rituell kraft. En intensiv närvaro i nuet, mellan det som har varit och det som kommer oss till mötes, är en brinnande punkt i Chiharu Shiotas konstnärskap. Det är kanske just detta som är utmärkande för innebörden i begreppet mellanförskap: en transittillvarons nu-känsla som ringas in och konkretiseras.

Några tidigare arbeten ger tydliga ingångar till Chiharu Shiotas tänkande, valda för att bilda en bärande grund för tolkningar av de aktuella installationerna. På ett tidigt stadium ville Chiharu Shiota arbeta med linjer, teckna i det tredimensionella rummet, som i ett utvidgat måleri. Trådar, hårstrån, färgsjok befrias från ytor. Genom dokumenterade performance knyts de till kroppen för att precisera längtan efter något nytt – inspirerad av såväl Marina Abramović som Rebecca Horn. Men friheten ska tyglas: i några sekvenser från en performence ser vi hennes kropp rulla på marken till och från en glipa, en öppning som hon vill tränga in i, komma innanför. Motsatsparet utanför och innanför kom att bli ett av hennes bärande teman. Liksom den starkt reducerade färgskalan: rött som blod, helvitt som hoppet och renheten, och svart som jorden och universum.

Chiharu Shiota hanterar det textila arvet fritt och performancelikt i långa processer. Tråden och garnet bildar för henne linjer som antyder relationer kors och tvärs i kampen för att hitta sig själv i en värld av ständig förändring. Stygnen symboliserar både närhet och distans på samma gång, anknytningar och beroenden liksom viljan att komma loss. I förflyttningen, liksom vid varje nytt stygn, är det minnet som tas med. Men minnen väcker en längtan tillbaka och på så sätt uppstår den intrikata väv som vi omges av.
    Även om vi tidigare har kunnat se hennes verk i Sverige, på exempelvis Open Art i Örebro, så är det första gången Chiharu Shiota ställer ut i stort format, nu med enastående starka och mångbottnade installationer. De är öppna för besökare med mycket olika bakgrunder och intressen, för barn och vuxna, nya och gamla svenskar. Utan teoretiska funderingar öppnar de ingångar till frågor som rör liv och död, identitet och medkänsla, kroppsligt och sinnligt tänkande. Och allt detta: mot en ljus grundsyn på tillvaron.

Göteborg 2018-04-24 © Kristina Maria Mezei


 


 

 

 


Chiharu Shiota väver och knyter rött garn till platsspecifika rumsliga installationer


Cell II, 2018 © Chiharu Shiota


Where are we going - med skuggorna som del av verket © Chiharu Shiota


Kroppen, tråden, livlinan och konstverket hänger samman likt liv och död i Chiharu Shiotas konstnärskap.
Cell III, 2018 © Chiharu Shiota



Göteborgs konstmuseum | Omkonsts startsida

 
Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com