Den pakistansk-amerikanske konstnären Salman Toor, född 1983, är aktuell på Whitneymuseet i New York med sin första separatutställning i museisammanhang. Det är ett berättande måleri, och det märks tydligt att konstnären är klassiskt skolad med stark västerländsk, konsthistorisk förankring. Hans målningar flyter i både tid och rum. Det finns ett stort mått europeiskt sent 1800-tal, och en del renässans som lyser igenom, men också inflytande från pakistansk visuell kultur. Toor smälter dem samman till en personlig berättelse som reflekterar hans eget liv.

Som queer i Pakistan och muslim i USA ligger utanförskapet nära till hands. Mycket av Salman Toors bildvärld handlar om vem som är innanför och vem som är utanför olika tillhörigheter, och inte minst vem som har position att fälla avgörandet. Toors bildvärld svävar mellan öst och väst, mellan festlokaler och intima hemmiljöer. Genom bildvärlden tas också makten tillbaka att bilda egna sociala sammanhang och en egen självbild.
     Sättet att måla andas Manet och van Gogh, men samtiden gör sig hela tiden påmind med specifika tidsmarkörer – alltid mobiltelefonen eller datorn – och vem som spelar vilka roller. En grönskimrande serie består av scener från nöjesliv och hemmiljöer. Bar Boy kunde vara Paris 1880, om det inte vore för den centralt placerade mannen upplyst av sin mobiltelefon. Hemmiljöerna i Four Friends och Puppy Play Date är på samma sätt tidskodade till idag. Bedroom Boy, där den avbildade nakne mannen tar en selfie i en säng, spelar på spänningen mellan potentiell utsatthet och egenmakten över självbilden.

Bedroom Boy, 2019. Oil on panel, 12 x 16 in. © Salman Toor

En annan serie består av scener från vad som får antas vara den amerikanska passkontrollen. De är mycket stillsamma, men med den starka spänning man upplever när någon ska avgöra om det ska bli en extra kontroll. Här står män som liknar Toor med sina högst vardagliga tillhörigheter och en sänkt, uttryckslös och skyddande blick. Perspektivet är passkontrollantens, och 2017 års presidentorder om inreseförbud för människor från länder med muslimsk majoritet ekar fortfarande.

Salman Toors bildvärld är en mycket homosocial miljö med nästan uteslutande manligt kodade gestalter som å ena sidan dansar, dricker, umgås och leker med hundar i en trygg och skyddad miljö, å andra sidan är utsatt för hård granskning. Det vagt självbiografiska och berättande måleriet verkar bekvämt i sin samtid. Memoarer och autofiktion har en stark ställning, inte minst inom litteraturen, där många författare använt en version av sig själv för att uttrycka sociala fenomen. Samtidigt blir måleriet här något av en performativ handling, där Toor genom sin klassiska metod skriver in sin egen erfarenhet och identitet i den konsthistoria man varit relativt osynlig i.

New York 2020-11-18 © Mattias Lundblad