Det kryllar av berättelser i Nina Bondesons utställning på Galleri Hammarén. På rummets ena långsida hänger ett myller av mindre bilder i olika format, vissa tecknade med glödpenna på trä, andra målade med gouache och tusch. De detaljerade bilderna för tankarna till gamla kopparstick och träet ger det hela en folkloristisk känsla, särskilt då några av bilderna har tecknats på gamla allmoge-objekt.
      Motiven kretsar fritt kring naturvetenskap, religion och filosofi vilket ger verken flera lager av immateriell tyngd. I just detta myller av bilder finns spår av upplysningen och det storslagna förnuftets tid. Uppfinningar, experiment och nålstick. En profil av 1700-tals filosofen och ekonomen Adam Smith blandas med latinska namn och reklaminslag för mer moderna handskärmaskiner.

Män med svarta glasögon och obehagliga grin dyker upp här och var, som en påminnelse om att inte låta oss bedras av vad vi ser. Flickan och kvinnan dyker också upp och placeras som ett slags centralgestalt. Det är hennes blick, hennes perspektiv som vi vandrar i genom denna brännmärkning. I en bild håller hon ett lasersvärd bakom ryggen, redo att attackera den lismande mannen i svarta glasögon. Hans skelett är synligt genom kläderna, genomskinlig som vore han en vandrande röntgenplåt. Det är humoristiskt på ett mörkt och knasigt kryptiskt vis.

Installationsvy © Nina Bondeson (klicka på bilden för hög upplösning)

Den mänskliga handen är alltid närvarande och talar utifrån en folklig tradition med sitt berättande broderi, grafiska tyger och bemålade bitar av trä. Här finns en bestämd berättarlust och den sätter oblygt sina klor i allt material den kommer över.
       I ett av rummen ligger ett uppochnedvänt bord och skivans undersida har helt täckts med glödteckning. På bordsbenen står små glas och ett ligger krossat på bordsskivan som resultat av ett fiktivt fylleslag. Intill står en trästol, även den täckt av glödteckningar. Det är som att teckningarna sprider sig som brinnande termiter över materialen och äter allt i sin väg, oavbrutet och obarmhärtigt. Föremålen och motiven placerar oss också på en oklar punkt i tiden, mitt i ett slags meningsskapande, i en efterkonstruktion. Här finns ett insamlande och ett betraktande, ett utsnitt ur ett mänskligt kategoriserande utan krav på logik och förnuft. Det är den okuvade hjärnans revolt mot en vetenskaplig överhet.

De upphittade materialen återfinns också hos Tom Bogaard, vars verk visas i galleriets inre showroom. Vad som ser ut som abstrakta målningar i orange och turkos visar sig vid närmare granskning vara ihopsamlade rep- och snörstumpar, omsorgsfullt sorterade och placerade intill varandra på uppspända linnedukar. Det finns en tilltalande enkelhet i dessa “målningar”, där materialet förvandlas och får nytt liv. Även här fungerar samlandet som något sammanbindande och precis som hos Bondeson tar det ett lyckosamt kliv in i manin och skapar ordning av kaos.

Göteborg 2025-03-20 © Karin Holmer (text och foto)