Eva Langes skulpturer är som poetiska fragment. Fullständiga och samtidigt en skärva av verkligheten. Bestämda och tvetydiga, tycks de vända sig ifrån betraktaren. Likt alla stora skulptörer är rörelse och ljus lika viktiga som form hos Lange. Ljusspel som följer de stora välvda rörelserna i La Linda och tar skutt längs mejselns små jack.
     På väggarna hänger teckningar i kol, vars svarta ytor framträder som metaforiska och bildliga, skulpturala negationer. Utan titel I liknar till exempel en upp och nervänd version av Langes välkända skulptur Paret. 
      Likväl ryms ett dovt skimmer i kolets nyanser. Ett ljus letar sig in, eller spricker ut. I en intervju har Lange sagt att man måste teckna för att bli en bra skulptör. Det bevisar hon på Galleri Flach. Bestämda streck antyder form, eller är det handens rörelse med mejseln? Teckningarna till skillnad från skulpturerna bär på sökandets credo. En lykta i mörkret. 

Installationsvy © Eva Lange (klicka på bilden för hög upplösning)

Kanske är det därför som Eva Langes teckningar på ett långväga sätt pratar med Juan-Pedro Fabra Guemberenas målade dukar i serien Taller Roja/ Red Studio. Sedan 2022 arbetar han i monumental abstraktion. Breda rörelser, mot ett inre landskap. I färgtoner som gult och rött, söker Fabra Guemberena i minnet: platser, rum, händelser som präglat hans liv. I fotoserien El complejo (2006/2022) besöker konstnären sitt barndomshem i Montevideo. Kamerans tycks ta stapplande steg i interiörerna, hemvant och ändå främmande. De är tomma utom ett foto, där en man står intill fönstret med gevär. En parafras på det kända fotografiet av Malcolm X. 
     Minnet av våldets trauma. Skotthålen som trasar sönder köttet, gjutet i brons. Skulpturserien Interludes som hänger mitt emot fotografierna är skrämmande och vackra. Samtidigt slås man av som betraktare hur lätt de kan omvandlas till organisk modernistisk skulptur. Våldet estetiseras, och konsten kan läka som glömma.

Installationsvy © Juan-Pedro Fabra Guemberena (klicka på bilden för hög upplösning)

Galleri Flach reflekterar inte närmare över vad konstnärerna kan säga varandra än om "deras okuvliga förhållningssätt till konsten". Det är en banalitet som bättre lämnats osagd. Det är två högst olika konstnärskap men just därför samtalar de. Langes skulpturer får oss att se världsliga ting klarare. Formerna framträder ostörda av impulser och påträngande intryck. Fabra Guemberena söker, famlar, målar, för att väcka det förflutna till liv. Är det förhållandet mellan harmoni och våld som framträder dem sinsemellan? På Galleri Flach framträder därmed skaparkraftens två grundackord. Den som kan återskapa det exakta, levda ögonblicket och den som försöker teckna minnen som ständigt undflyr en.

Stockholm 2025-03-04 © Otto Ruin