An Audile Double låter sig inte översättas så lätt, kanske: dubbel hörsel (en hörselnedsättning där samma ljud uppfattas olika), ett hörsel-par (öron) – eller ett eko? Eva Löfdahl arbetar ofta med titlar där orden i sig utgör en del av det konstnärliga uttrycket. Allt ingår i samma pussel.
     Man kan förstå Eva Löfdahls konst som bildmässiga resonemang kring vetenskapliga spörsmål: som att sitta vid ett köksbord och att med det som finns tillhands försöka illustrera komplicerade rörelser i en strävan att begripa hur det hänger ihop. Precis vad som ska begripas är alltjämt en öppen fråga, tillika öppet för betraktaren att bidra med sina erfarenheter. Estetiken är sinnligt orienterad, snarare än utseendemässigt. ”Modell”är ett begrepp som Löfdahl ofta använder sig av.

Ur serien Korn av sanning © Eva Löfdahl

Utställningen består av två serier av verk: Alla världar ger ett sken och Korn av sanning.
      I serien Alla världar ger ett sken så visas fyra ”världar”.Två av dem är klädda med oregelbundna bitar av spegel-mosaik, det är ingen perfekt finish men bra passform på spegelbitarna. Världarna har en bergig topografi. Över ytan är klistrat långa trådar av ospunnet lin, det ser ut som hår som samlats på ett ostädat badrumsgolv. Påminner spegelvärldarnas form om ansikten? Lintrådarna hindrar att spegelbitarna bildar en kalejdoskopisk effekt av rummet, de reflekterar bara ljuset – de skiner. Dessa världar har sett bättre dagar kan man tänka, de ser slitna ut, övergivna kanske. Ändå skiner de, på samma vis som slocknade stjärnor fortfarande lyser på natthimlen och tillåter oss att blicka bakåt i tiden.
   De två andra världarna är mer organiskt formade rundlar med mjukare topografi. Ytan är täckt av kartfragment från städer och landskap jorden över. Civilisationen pågår, uppblandad utan inbördes ordning, som minnen av platser. Ett par av varje värld – An audile double?

Korn av sanning är ett monumentalt verk med knivskarpa fotografier av 33 individuella öronmaneter i olika stadier av förtorkning på sandstränder. Alla är fotograferade på samma vis, med respekt för det enskilda livet. Fotografierna är hängda som enligt ett schema, ett chiffer kanske? Maneten är ett av planetens äldsta djur, de har funnits i hundratals miljoner år. Desto mer omskakande blir det när flera av öronmaneterna antar gestalt av mänskliga kranium, halvt nedsjunkna i sanden. Som budskap från förhistorisk tid – mitt i samtiden.
     Utställningen zoomar ut i rymden och tillbaka in på minsta sandkorn – överallt reflekteras livet, och människan. Det svindlar – vi är en del av allt.

Stockholm 2025-03-12 © Anna T Wolgers