Att betrakta Jesper Nyréns målningar är som att översköljas av sinnliga associationer: varma skymningstimmar, fuktig jord, kall morgonluft – eller som att dra fingertopparna över sträv kalkputs. Ändå betraktar man oftast bara färgfält, som fastän de har skickliga graderingar och föränderlig materialitet egentligen inte gör anspråk på att vara något annat än just färg på duk.
       Nyrén har under lång tid renodlat sitt måleri till ett omisskänneligt och precist uttryck. Baksidan av myntet har förstås varit risken att det ska stelna i sin form, bli ett varumärke. Titlar som ”Östersjön”, ”Winter” och ”Arholma” känns vid det här laget nästan väl mycket NyrénTM. Men glädjande nog övertygar utställningen Composite ändå om att konstnärskapet fortfarande är i rörelse.

Installationsvy © Jesper Nyrén (klicka på bilden för hög upplösning)

Å ena sidan har reduktionen tagits ett steg längre. I stället för att med noggranna maskeringar måla asymmetriska rutnät i stort format, staplas nu mindre liggande dukar på varandra med en eller två kulörer, graderingar eller texturer per duk. Upplevelsen av den stilla, strama poesi som uppstår ur färgens materialitet blir därmed än mer koncentrerad. Materialiteten framhävs också av det vertikala byggandet, som betonar att verken är objekt. Paradoxalt nog framstår vissa färgfält samtidigt som så upplösta, flyktiga, nästan flimrande att de bara känns som tunna slöjor över varat.
       Å andra sidan frångår Nyrén också sina karakteristiska fält. I några verk har något som nästan kan benämnas som figuration letat sig in. I Composite 1 (The Sea) går böljande rörelser genom den mellersta dukens liggande blå ränder, vilket ger den en lätt op-art-liknande tredimensionalitet och textil karaktär. Ovanpå den har en mjuk gradering från lila till ljusaste aprikos lagts. Och så uppstår något som föreställer, och inte bara suggererar känslan av, hav och horisont. I andra verk har dukarna marmorerats, i en process vars inslag av slump bryter av fint mot det annars så minutiösa penselarbetet.

Utställningens titel syftar på den kolonnordning som sammanfogar den korintiska och den joniska. Kombinationerna av ”block” och ”ordningar” ger de tjugo verken en liknande princip. Men titeln fångar också vad jag upplever som kärnan i Nyréns praktik.
      I ett försök att på det mest grundläggande planet definiera vad ett konstverk är, har filosofen Gilles Deleuze föreslagit begreppet ”komposit av förnimmelser”. Det är också en träffande beskrivning av Nyréns verk. För det är just till förnimmelsens elementära nivå som hans måleriska reduktion leder, och det är där som han finner sina byggstenar.

Stockholm 2025-02-26 © Adam Rosenkvist