För ett par veckor sedan var det Målarsällskapet/Målarklubben som samlade sina vänner av yngre målare på Southside Gallery i Högdalen. Den passerade väl snabbt för att hinna uppmärksammas. Nu finns möjligheten att se den nystartade biennalen & teckning med fokus på just teckning. Det är en ambitiös satsning som jag hoppas att curatorerna Felix Berg, Rebecka Tollens och Jack Dalla Santa har kraften att låta växa framöver. Inspirationen kommer från motsvarigheter utomlands.

© Ragnar Persson (klicka på bilden för hög upplösning)

Det är utmärkt att konsten och särskilt teckningskonsten får sin rättmätiga uppmärksamhet. Man anar att generationsvågen nu svingar sig åter mot detta tankeredskap för grundforskning mot en rektangulär yta, eller för intuitivt visuellt filosoferande. Abstraktionen finns där avskalad, där linjesvärtan möter underlagets ljusa ytor. Här måste alltid ske en omskrivning som oftast går ut på att undersöka grader av ljus eller mörker, bildligt och innehållsligt. Handens känslighet och ögats förmåga till bildmässiga genvägar är väsentligt annorlunda än den kameran möjliggör. Det är den grundläggande egenskapen som alltid kommer att göra teckningen till det mest relevanta bilduttrycket för möten mellan människor.

© Kayo Mpoyi (klicka på bilden för hög upplösning)	© Dimen Hama Abdulla (klicka på bilden för hög upplösning)

Som en hyllning till när vågen av tecknare i offentligheten drog fram i början av 2000-talet finns förstås Jockum Nordström representerad, med sin föregångare Bruno Knutman. Jeff Olsson och Ragnar Persson följde efter. Ett drygt tjugotal konstnärer finns representerade på den här första upplagan av & teckning.
      Lokalen är spektakulär i sitt förfall, med ingång från Slakthusområdets förbindelsehall. Byggnaden "uppäten inifrån" med nakna pelare och halvt rivna väggar skulle verkligen vara intressant att bevara, men frågan är hur det skulle gå till. Ilsket lysande slingor av ledljus ligger på golvet och är dragna mellan pelarna, vilket bidrar till stämningen. Belysningen är väl inte alldeles optimal för att visa glasade teckningar. Men ett antal hänger också oglasade och helhetsintrycket är ändå engagerande.
     Det finns förstås en risk att arrangemang av den här typen förblir alltför lättflyktiga och mest tjänar som anledning att ställa till med kalas. Jag håller tummen för att så inte blir fallet med detta viktiga initiativ att framhålla teckningens betydelse.

Stockholm 2025-09-04 © Susanna Slöör