Sigrid Sandströms utställning De blå timmarna kan ses som en hyllning till det naturinspirerade, organiska formspelet – men också till måleriet i sig självt. Målningarna varieras från det rytmiskt abstrakta till rent landskapsmåleri. Utställningen kan också i någon mån ses som en tredelad presentation. Rent målartekniskt drar den visuellt dominerande delen av verken, som exempelvis Behind In Front, och In Raising, åt ett tachistiskt friformsspel. Där finns också klara associationer till Sonia och Robert Delaunays pregnanta cirkelkonstruktioner.
      I den långa sviten Framtidens skugga däremot är det österländska inflytandet desto starkare. Där närmar sig Sigrid Sandström japanskt eller möjligen kinesiskt tuschmåleri – även om materialet här är akryl på duk. I denna svit finns ett flöde och en eterisk lätthet som vi gärna associerar med tuschmåleri från Österlandet. Den samtalar också tydligt med de tidigare nämnda tachism-liknande verken

Installationsvy med Framtidens skugga I-VIII till vänster © Sigrid Sandström (klicka på bilden för hög upplösning)

Den tredje, något mer divergerande delen av utställningen, kan sägas utgöras av de små kvadratiska målningarna där konstnären ofta använder oljekrita på duk. Resultatet blir råare och mer taktilt. Dessa verk kopplar också tydligare tillbaka till Sigrid Sandströms målningar från tidigt 2000-tal (Omkonst skrev om hennes verk redan 2003, se länk nedan). Dessa utställningens minsta målningar har en strävhet och en närmast naivistisk angreppsmetod som känns utvecklingsbar – om inte annat som ett ikonografiskt reningsbad.

Under en period experimenterade Sigrid Sandström i högre grad med slumpen – som när hon tryckte in tygskynken i den våta färgen och lät torkprocessen vara en del av arbetsmetoden. Men det finns en bortre gräns för hur konstnärligt särskiljande och personlig slumpen kan te sig. I förlängningen bör man nog helst se den som en katalysator till hjälp för konstnären och inte som en kreativ slutpunkt. Så de arbetsmetoder Sigrid Sandström visar på den aktuella utställningen kan i sammanhanget te sig mer autonoma och just personliga.

Stockholm 2025-03-04 © Leif Mattsson

Recension av Sigrid Sandström tidiga måleri, 2003>>