Under 2025 har många av Hallands konst- och kulturinstitutioner valt att gå samman och visa utställningar under temat Vattenreflektioner, ett samarbete som fortlöper med nya utställningar under hela året.

Det är två mycket olika utställningar i konsthallarna i Varberg och Kungsbacka, men det finns genomgående ett poetiskt tilltal som vägleder oss in i studiet av naturen. I dess skugga kan vi även få syn på oss själva och sättet som vi positionerar oss gentemot allt annat levande.  

VARBERGS KONSTHALL – Seaweed Stories 15/2 - 24/8 2025
Anna Ling, Elin&Keino, Ingela Ihrman, Kajsa Dahlberg, Maj Horn och Maj Persson

På Varbergs Konsthall möts man just nu av ett väldigt brungrönt sjok vilandes på en ställning mitt i rummet. Det sträcker ut sin kropp mot det ljusa golvet och långa flikar letar sig trevande fram. Det är en av Ingela Ihrmans uppförstorade alger, närmare bestämt en fingertare, och den försätter oss i ett kroppsligt möte. Den hänger där lite generad, tyngd av havsvatten och med en känsla av att precis ha sköljts upp till denna främmande och olustigt torra miljö. Hela utställningen kretsar kring denna svårdefinierade organism och växtligheten under vattenytan. Algerna framträder som bärare av ett slags mystik, varken växt eller djur, utan något nästan utomjordiskt och främmande.

Kajsa Dahlbergs videoverk tar ett större historiskt grepp och kastar oss rakt in i vår egen okunskap. Man får bland annat veta att det var alger som ledde till utvecklingen av daguerreotyper, det tidiga fotografiet och möjligheten att fästa ljuset. Verket som är filmat med analog 16mm-film konkretiserar genom sin materialitet denna koppling till tid och natur, en cirkulärrörelse där algerna möjliggör sin egen berättelse.
      På en av rummets längre väggar hänger mindre akvareller uppradade i mörka träramar. Illustratören och marinbiologen Maj Persson har minutiöst målat ett herbarium av olika sorters tång. Även här finns en cirkulär rörelse, där vatten tillsammans med pigment bär fram bilden av dessa vattenlevande varelser. De hänger som porträtt och presenteras med sina latinska namn. Här påminns man om människans vilja att kartlägga och kategorisera. Det är ett möte mellan vetenskapens sätt att förstå, och poetens sätt att blicka utifrån eller inifrån. Genom utställningen vaggas vi mellan dessa olika tillvägagångssätt, men alla med samma mål, att försöka fånga in och förstå dessa fascinerande organismer.

Ett antal vadarbyxor hänger på rad likt tomma kroppar som en del av Maj Horns interaktiva och performativa verk. De väntar på att aktiveras och tillför därför en lite spöklik känsla i rummet, eller kanske snarare är det en påminnelse om människans påtagliga närvaro som både deltagare och iakttagare av naturen.
      I en annan del av rummet rör sig rader av tunna gröna plastremsor över våra huvuden i en försiktig vind. Fyra fläktar blåser liv i det syntetiska materialet och förvandlar det till ett undervattenslandskap, en bädd av syntetiskt sjögräs sedd underifrån. Vinden som vattnets ställföreträdare i denna installation av Elin&Keino vänder upp och ned på elementen och vajar rytmiskt likt en vemodig biltvätt.
       Alldeles intill får vattnet tillbaka sin plats och vi gungas meditativt av dess rörelser i Anna Lings videotriptyk. Den är poetisk i sin enkelhet och det är lätt att fastna i detta rogivande perspektiv, att titta ner i vattnet från en brygga. Ett stim av fiskar stannar upp och simmar sedan vidare medan växtligheten dras fram och tillbaka av vattenströmmen.
     Utställningen i Varbergs Konsthall kan tyckas aningen nischad vid första anblick, men den väcker en nyfikenhet och en ödmjukhet inför allt vi inte vet om livet under vattnet, och om all den kunskap som genom åren runnit bort i glömskans flod. 

Installationsvy © Anastasia Savinova (klicka på bilden för hög upplösning)

KUNGSBACKA KONSTHALL – We Swim in One Water, 22/2 - 4/5
Anastasia Savinova

Vattnet rinner stilla vidare till Kungsbacka konsthall där man presenterar verk av Anastasia Savinova. Här har vattnet en berättande och samlande funktion, och precis som i flera av verken på Varbergs Konsthall utgår konstnären från ett inifrån-perspektiv. I en videosekvens står Savinova i sin hembygds vattendrag, bredvid sin mamma och mormor. De är sammanbundna av tyget i sina ljusblå särkar med ärmar som fortsätter till nästa. Generationernas vatten vaggar stilla, kroppens vatten, det växande livets vatten.

I rummet står ett flertal stora skulpturer med rundade former, några är täckta med snäckor och musslor, andra med fjädrar eller fiskskinn. Torkat sjögräs täcker ett av objekten och sveper som en långhårig päls över den kurviga formen. Några av skulpturerna hänger från taket likt stora pendlar och väcker tidens tysta närvaro. Här och var hänger också kluster av repstumpar och drivved, och på golvet växer ett skum av glas med sköra blå bubblor. Det är strandens ansamlingar, formade av vinden och vattnet, men de tumlar inte runt utan står samlade och visar riktning. Deras organiska former får en kroppslig tyngd och en närvaro som lägger sig fint mot fonden av vattnets stillsamma krusningar i videoverket Cathedral Ocean.
       Vattnets närvaro finns ständigt i utrymmet mellan och runt objekten, likt en osynlig kraft som långsamt pressar och drar. Det är lätt att dras in i en känsla av uråldrig kraft, en feminin kraft som rör sig med vattnet. I verket Breast Fish hänger två fiskar i skimrande aluminium vars huvuden har ersatts av varsitt kvinnobröst. Naturen som symbol för det närande, det livgivande. Här finns också ett motstånd till dikotomin mellan människa och natur, och som utställningens titel lyder We Swim in One Water, strömmar allting egentligen samman. Vi befinner oss alla mitt i tidens och vågens oupphörliga rörelse och det finns något lugnande i det. 

Halland 2025-03-07 © Karin Holmer