Det är något andäktigt uppmanande som fyller Molekyls lilla gallerirum i Malmö. Petter Hellsings senaste vävar och skulpturer bär på en rituell framtoning som i sina former och färger får sinnena att skärpas. Lyssnandet riktas inåt, seendet utåt, fokuserat på de intrikata detaljerna som lyhört följer materialets egenskaper: olika sorters trä och gotländsk ull, både kardat och spunnet och lockigt bubblande över vävarnas ytor. 

Petter Hellsings snidade skulpturer andas folklore i allmänhet, inspirerade av etnografiska samlingar världen över, senast i Paris där det västafrikanska materialet från tidigare franska kolonier dominerar. I Hellsings konstruktioner söker geometriska detaljer, limmade, pluggade eller hoptryckta, balansen. De tycks sträva uppåt, som drivna av en längtan, av viljan att kommunicera.
      I flera tidigare utställningar har han visat stora vävstolar där den konstnärliga utformningens fantasifullhet inte sällan överskred de funktionella uppgifterna. Men hans bildvävar är både stora och små, vävda både liggande och stående med naturfärger i både lin och ull.

Smiss, bildväv i lin © Petter Hellsing

Ullen kommer från goda grannar, liksom de olika trädsorterna, med sina olika färger, på Gotland där han bor. Att förädla materialet får ta sin tid, likaså hantverket. Han arbetar utan skisser, intuitivt och med känsla för platsens förutsättningar. Det blir ett sätt att förstå världen och relationerna mellan människan, landskapet och naturen över tid. ”Handen andas med tiden”, som processen formulerades i en av hans tidigare utställningar. Det uppstår en dialog mellan kropp, kunskap, erfarenhet å ena sidan och materialens förutsättningar och historia å den andra. I mötet växer konstverken fram, egendomligt nog bärande på ett allmängiltigt budskap i lättillgängligt vacker gestaltning.

Malmö 2026-08-28 © Kristina Maria Mezei