www.omkonst.com:
Bortom tillfälligheternas spel
Dawid (Björn Dawidsson), Galleri Skarstedt, 28/2 - 28/3 2004
Text: Leif Mattsson

Dawid (Björn Dawidsson) visar kemigram från perioden 1990 till 2004 i Galleri Skarstedts nyöppnade lokaler på Riddargatan 70. Omkonst välkomnar det nya galleriet till den stockholmska konstscenen.

"#10131" kemigram, 2004 © Björn Dawidsson

Dawid har ända sedan sjuttio- och åttiotalet återkommande visat prov på konstnärlig experimentlusta och en önskan att i det slutliga fotografiet/objektet inkludera den skapande processen. Genom att i sina fotogram och kemigram återknyta till det experimentella avantgardet på 1910- och 20-talen, med konstnärer som exempelvis László Moholy-Nagy, har Dawid skapat sig ett stabilt fundament för sina omfattande ljusexperiment. Han nöjer sig inte med att se fotot som en reproduktionsmetod av ljusfenomen eller en visuell anteckning över förfluten tid. Han vill direkt påverka den process som sker när det vita ljuset omformas till svärta på fotopapperet. I de "kameralösa" kemigram han nu visar på Galleri Skarstedt återfinns både den dadaistiska leklusten men också ett närmast alkemistiskt intresse som i detta fall innefattar skapandet av inverterat ljus.

Genom att måla med olika framkallningsvätskor direkt på fotopapperet, med möjlighet att när som helst kunna avbryta processen, ger Dawid sig en viss kontroll över svärtan. Inslaget av slump är dock påtagligt och en mycket stor del av bilderna går direkt i papperskorgen, enligt honom själv. "Det blir ett slags blindmåleri", säger han, men ett ovanligt seende sådant får man som betraktare tillägga. Han godkänner eller förkastar formerna allt eftersom de uppstår och fortsätter i vissa fall att måla med vit färg på papperen efter de lämnat mörkrummet. På detta sätt uppstår bilder som "inte tidigare funnits", men som med sin fotografiska auktoritet skapar känslan av något vi sett. Bilderna liknar "något" och vi söker ofelbart tolka dem, vilket lösgör dem från det ursprungliga abstrakta uttrycket. Vi ser dem "som något" - en flicka med flätor, Mozarts diaboliske fader med slängkappa eller en röntgenbild av ett mänskligt kranium. överallt dyker associationer upp, som i Rorschachplumpar men i detta fall är det uppenbart att Dawid önskar styra seendet förbi tillfälligheternas spel. Slumpen tillåts bara bli en av många faktorer som påverkar bildernas suggestiva helhet. Med en dramatisk svärta i kombination med en lågmäld poetisk gråskala frigörs "bilderna inuti bilderna".

I kemigrammet ovan syns hela det kompletta verket, med ram. Detta på Dawids inrådan då han förklarar att man bör se hans bilder som objekt snarare än som foton. Ramen och de skuggor som den bildar är en del av verket och frigör detta från att vara en enkel affisch eller reproduktion. "Jag har inga problem med gallerirummet, den vita kuben", säger han och menar att den exklusivitet som detta rum tillför verken kan vara en viktig ingrediens i deras mottagande hos betraktaren. Att han vill höja bilderna över det vardagliga brus som delvis förblindar vårt seende är ett sympatiskt drag. Poetisk konst som talar utan polemiska ambitioner, kan svårligen konkurrera med stormarknadens bullerfyllda värld. Den konsten skall man få sträcka sig efter och längta till, som till en mycket stor kärlek.

Stockholm 2004-03-01 © Leif Mattsson

Länk till Dawids hemsida

Länk till Galleri Skarstedt

Tillbaka till startsidan för omkonst