Olli Marttila, född 1948 i Jalasjärvi, Finland, debuterade relativt sent. Vid fyrtiosju års ålder hade han sin första större separatutställning. Hans bilder har ett lätt naivistiskt drag och anknyter till en klassisk tradition av expressivt måleri i nära kontakt med det "folkligt primitiva". Vissa bilder kan påminna om X-et Erixsons verk och i enstaka fall även om den amerikanske graffittikonstnären Jean-Michel Basquiats.

Det som i min mening väcker det största intresset på utställningen är Marttilas sätt att låta sina underfundiga tankegångar och plötsliga infall förmedla en känsla av ett oavslutat kreativt flöde. Teckningarna verkar i många fall vara nedklottrade i all hast, men ändå med en beräknad skärpa. Omtagningarna är få och linjerna tillåts treva sig fram i all sin enkelhet. På en vägg har Marttila nålat upp en mängd av dessa utkast, vilka egentligen sammanfattar hela utställningen. Här blottas idéernas ursprungskälla och tankens snabba kast.

Även pastellerna är i egentlig mening teckningar. Marttila markerar där handens arbete med grova streck och tilllåter sig endast undantagsvis nyttja pastellens möjligheter till mjuka fördrivningar - väl medveten om fällan som ligger dold i tekniken. Genom en tillbakahållen och lite torr färghållning tyglar han pastellerna och låter linjerna och formerna dominera. I flertalet av dem insmyger sig även en sund portion av humor, vilket annars är en bristvara inom den "seriösa" konsten. Detta tillsammans med de bitvis "frätande" teckningarna ger en tydlig mersmak.

Stockholm 2004-10-22 © Leif Mattsson

"Blå måne" pastell © Olli Marttila

Teckning © Olli Marttila

Galleri Cupido | Startsidan för Omkonst