Måleriets förhållande till tid är speciellt. Den tid som målaren ägnar åt att se sin målning växa fram skiljer sig oftast från fotografens ögonblickliga frysning av något som utvalts till att bli bild. Det händer att fotografiet ses som en metafor för det döda, då det principiellt hör samman med ett redan passerat skeende. Våra tolkningar kan väcka innehållet till liv igen, men vad som väcks är ett tillbakablickande mot ett förflutet sammanhang mot något som definitivt har passerat. Fotografiet är till sin karaktär därmed knutet till ett då. Det finns förvisso måleri som innehåller en liknande verkan, där exempelvis frysningen av ett motiv sker i ett visst ögonblick innan någon form av katastrof inträffar. Kvarhållandet inför det oundvikliga väcker tanken om att kunna stoppa tiden eller vända tillbaka. En fasans sublimerande eufori uppstod i Kants och romantikernas anda.

Mot bakgrund av dessa exempel står Elisabet Oscarssons måleri för en i mina ögon rakt motsatt strategi. Det skulle kunna vara en metafor för det levande, till och med för det liv som ännu inte tänts, utan som uppstår i samverkan med betraktaren. Hennes linjer avslöjar inget innehåll knutet till ett då. Istället går de den seende till mötes och låter materialiseringen äga rum innanför ögats avskiljande hinna. Jag har vid tidigare möten med Oscarssons bilder förflyttats till Egypten och andats ljuset och lukten av den torra sanden. Avsiktligt rudimentära fragment av hennes erfarenheter lät sig genomlevas och uppstå som nya hos mig. I den nya utställningen håller hon tillbaka färgen och låter måleriet skimra mullrande återhållsamt, vilket gör att hennes känsliga linjespel nu framträder med tydligare skärpa och figurativ verkan. Teckningarna leder ömsom ut i vida tomma landskap ömsom till livligt befolkade och betydligt trängre platser. Det manifesta innehållet tänds och släcks utifrån den aspekt jag väljer att betrakta. De uppstår i nuet och knyts samtidigt till den inneboende punkten där man förmår att förnimma allvaret i melodin.

Stockholm 2004-10-29 © Susanna Slöör

Kort om Elisabet Oscarsson: Född 1950. Bosatt och verksam i Stockholm. Kungliga Konsthögskolan 1983-88.

"Grön-grå-ake" olja, 2004 © Elisabet Oscarsson

Teckning , 2003 © Elisabet Oscarsson

Galleri Olsson | Omkonst startsida