www.omkonst.com:
Tema seendet:
Kastrerade kvinnor och bögporr
Text: Britt Marie Trensmar | fotograf och konstnär |www.mangrant.se

För drygt hundra år sedan hävdade man på fullaste allvar att kvinnor inte hade någon sexlust. Ett sekel senare har påståendet modifierats till en myt om att kvinnor inte tycker om att se på män. Än i våra dagar på 2000-talet är kvinnans lust ett laddat ämne för vårt samhälle.

Jag vill se varma och sensuella män! En man som ser ut som om han gillar kvinnor. Gärna med skäggstubb, som ger mig fantasier om en man som inte är så tuktad av civilisationen...

I vissa länder kastrerar man kvinnor med knivar, rakblad och vässade stenar. I den här delen av världen behövs inga rakblad för att hålla kvinnors spontana lust i schack. Det fungerar lika bra att göra det inne i deras hjärnor med hjälp av fostran, förväntningar och hot om socialt stigma, som hör hora-stämpeln till. Fördelen för västvärlden är att den psykiska kastreringen är betydligt mindre smärtsam och blodig än den fysiska, som sänder ut lite väl primitiva och barbariska signaler i ett modernt och civiliserat samhälle.

Mannen har en självklar rätt till sin sexualitet. Den är så in i norden självklar att jag undrar om män kan förstå vidden av hur tabubelagd kvinnas lust är?
Ja, det kanske kan låta märkligt i många mäns öron i tider när vi har såpoperor som Sex and the City och brandmänskalendrar, men det illustrerar snarare hur komplex frågan om den kvinnliga sexualiteten är i vårt samhälle.

I rätt sammanhang kan kvinnor prata om sex och vara nästan hur grova i mun som helst. Gärna lite raljerande om män och dråpliga sexuella erfarenheter. Gränsen går vid att uttrycka sin LUST - hon får fortfarande inte vara KÅT.
Ännu värre blir det om hon rent visuellt skulle vilja gestalta sin lust till mannen och hans kropp. Där går definitivt gränsen för hur mycket jämställdhet vårt samhälle klarar av. Det är mina erfarenheter efter att ha fotograferat närmare 200 män som ögongodis för kvinnors skull och efter det kompakta motstånd jag mött under arbetet med mitt fotoprojekt "MANGRANT", som handlar om manlig sensualism.

Det svåraste för etablissemangen inom olika världar, som jag mött å "MANGRANT's" vägnar, har inte varit den nakna manskroppen. Även om den bilden varit nog så svårsmält. Nej, det svåraste var att det var en kvinna som fotograferade Mannen, som Gud skapat honom. I och med det blev Mannen per automatik objektifierad ansågs det. Av deras tonfall och reaktioner att döma, var det något som var så hemskt att det inte ens gick att tala om.
Med facit i hand har det flera gånger visat sig att det är betydligt mer lättsmält med män som fotograferar nakna män. Och så ser det fortfarande ut i vår bildkultur och de institutioner där dessa frågeställningar kan ingå.

I debatter och tolkningar av forskningsresultat, där manlig och kvinnlig sexualitet jämförs, är det sällan man tar hänsyn till den mentala stympningen av kvinnans sexualitet. Hur viktig ingrediens själen är för sexlivet märks inte minst vid problematiken kring impotens. Just därför hamnar man så snett varje gång, då man tror att man kan jämföra kvinnans sexualitet rakt av mot mannens, som brukar vara mallen.

Så även i bilden av MÄNNISKAN. Nästan alla bilder utgår från mannens blick och hans lust. Just därför får kvinnor ut så lite av att titta på porr. Just därför går porren vilse, som är "gjord för kvinnor". Jag är ingen expert på porr, men det jag hittills sett av "porr för kvinnor" - är inte gjord för kvinnor. Möjligtvis för romantiska män.

"Porr för kvinnor" är gjord enligt exakt samma recept, som porr riktad till män. Det är en kamera som inte gör det minsta för att ta fram det vackra hos mannen utan lägger allt krut på kvinnokroppen. Det är mannen som överordnad, som styr och ställer och en underordnad kvinna som bara hänger på.  Många gånger har mannen i porren dessutom en vidrig attityd gentemot kvinnan, som enbart den är oerhört avtändande. Så vad finns då kvar för en heterosexuell kvinna att tända på, undrar jag?

Personligen tycker jag att bögporr är betydligt mer intressant och lustbefrämjande. De sällsynta stunder TV visat kärleksscener mellan homosexuella män de senaste åren, har gett mig betydligt mer än de flesta av Hollywoods dito av heterokärlek. En stor fråga är dock varför jag som heterosexuell kvinna, och hälften av jordens befolkning, ska behöva titta på bilder gjorda av män för andra män för att få näring för mina fantasier?

Det här skapar en illusion av jämställdhet, som även medvetna journalister, feminister och genusforskare går på. En skenverklighet, som även de som borde veta bättre inte ser igenom. Det är kanske den allvarligaste konsekvensen.
Att ändra på det här är inte svårare än att anlita en kvinnlig fotograf. Professionella fotografer utför de uppdrag de åtar sig att göra, oavsett kön. Märkvärdigare än så är det inte.

Avslutningsvis vill jag anknyta till min förra artikel "Män lär kvinnor att tända på män", där jag borde klargjort vad jag själv VILL se. Jag har förvisso talat om detta åtskilliga gånger i TV, radio, otaliga tidningsintervjuer och gjort en hel bok om det. Men med tanke på spekuleringarna kring hur kvinnor VILL och INTE VILL se mannen, borde jag skrivit om hur jag själv VILL se honom. Nu ska jag råda bot på det.

Jag vill se varma och sensuella män! Män som utstrålar värme och glädje. Män, som tittar rakt in i kameran, dvs betraktaren, och ser ut som om han gillar den han tittar på. En man som ser ut som om han gillar kvinnor. En man som vill andra väl.
Ett leende på läpparna. Gärna kryddat med en busig och lekfull glimt i ögat. Eller en blick med outtalade löften om långa heta nätter...

Jag vill se män som njuter. Det spelar ingen roll om det så är bara mat han njuter av. Riktig njutning, utan någon tönthumoristiskt underton som dödar det lustfyllda. Mera njutande män! I lååånga scener.
Jag vill se bilder som låter mig få vila i min lust till mannen. Utan påminnelser om hur jag borde se ut eller vara, i form av någon silikonoperad fotomodell.

Jag vill se HELA mannen. När sammanhanget är lämpligt. Naken, utan någon fånig handuk som döljer behagen. Med hår på bringan eller utan - det spelar ingen roll för mig. Båda har sin skönhet.
Han får gärna ha skäggstubb, som ger mig fantasier om en man som inte är så tuktad av civilisationen. Och associationer till passionerat maratonsex, så uppslukade av varandra att man utestänger resten av världen utanför sovrummet i flera dagar. Därav skäggstubbet...  
Det VILL jag se! Det tänder jag på.

Stockholm 2004-04-29 © Britt Marie Trensmar

Läs även Trensmars artikel: "Män lär kvinnor att tända på män"