När Eva Jacobson för två år sedan visade objekt och målningar hos Galleri Anders Lundmark var hon för mig en ny bekantskap. "Minnet har ingen framtid" hette utställningen, skapad med en konsekvent tilltro till besökarens mentala och associativa förmåga.
    I den nu aktuella presentationen återfinns samma tilltro, men delvis med ännu större ambitioner. I jämförelse med tidigare har stilistiken nu blivit mer entydig, liksom de seriella intentionerna, speciellt i bastardmålningarna. Ett antal objekt ingår även här men att kalla utställningen för en installation är inte helt rättvisande, för i viss mening är den en klassisk konstpresentation.

I det inre rummet visar hon tolv likstora målningar, de så kallade Bastarderna, där varje bild åtföljs av en poetisk text. Men dessa texter tycks inte ha för avsikt att förklara eller ge självklara ingångar till bilderna, snarast tvärt om. Det är mer en fråga om en simultanitet där texterna nuddar vid målningarna. I dessa bilder märks en stark drivkraft som liksom forcerat verken, om inte i tid så i uttryck. Samtidigt är de mycket beräknat avskalade och de bildmässiga absurditeterna vägs upp av de enkla och rena kompositionerna. Man får nästan känslan av ett slags stillebenmålningar, men där föremålen inte visar sig för sin inneboende skönhets skull, utan av ett autonomt leklynne.

Ordet "bastard" återkommer även i titlarna till de små objekten, där de märkliga figurerna byggts upp av delar från diverse dockor och leksaker. Resultatet är både burleskt och humoristiskt; ett slags felande länkar i en märklig barnkammarvärld. Någon gullighet eller sötma infinner sig dock aldrig, snarare då en krypande känsla av att allt inte står rätt till. Det eventuella våldet syns inte, men ligger vakande alldeles under ytan, färdigt att när som helst visa sitt fula tryne.

Att riktigt få grepp om Eva Jacobsons bildvärld är inte helt lätt, om ens möjligt. Hennes verk lockar stundtals till lättvindiga tolkningar, vilka snart framstår som genant missvisande. Jag ser exempelvis tydliga djävulsdrag i de lammhuvuden som en del av figurerna bär. Och vilken oförrätt har lammet gjort mot dockan? Ja, så kan man fortsätta att ställa frågor utan någon direkt framgång. Därför lämnar jag tolkningarna därhän och låter den gnagande obehagskänslan samsas med ögonens glädje över ett i sanning spännande konstnärskap.

Stockholm 2005-10-28 © Leif Mattsson

"Lamm-målning" © Eva Jacobson

"Bastard nr 10" © Eva Jacobson

"Bastarder" © Eva Jacobson