www.omkonst.com:
En hund med varggrin
Christer Themptander, "Subversiv", Kulturhuset, våning 4, Stockholm 9/4 - 5/6 2005
Text: Leif Mattsson

Kulturhuset presenterar en "vildhunds" subversiva bilder, när de visar ett fyrtiotal av Christer Themptanders politiska och opolitiska collage.

skriv ut denna text

I mitten sitter den troskyldigt blickande hunden från skivmärket "Husbondens röst". Runt honom samlas trattgrammofonerna och skriker ut ett unisont "JA". Men ur den lilla hundens mun kommer ett motspänstigt "NEJ".
Detta är vad jag förstår ett slags självporträtt av Christer Themptander. Bilden heter ju också "Husbondens röst – och min". Som självporträtt är den ovanligt träffande; Themptander har ständigt varit en "olydig hund". Sedan årtionden har han häcklat beskäftiga makthavare och självgoda myndighetspersoner, liksom yuppieandan och managementfilosofin. Man kan säga att hans röst ständigt upprepat samma blasfemiska "Nej" ända sedan de allra första collagen.

Lika gärna som Themptander häcklar makten kan han skruva titlar och bildschabloner till mer rebusliknande sammanställningar, utan synbara politiska syften. Men humorn - den svarta - finns där alltid. Som i bilden där den lilla flickan "Alice" (i underlandet) nyfiket blickar mot en genitalieblottande Sigmund Freud. Eller som i "Tevegiljotin" där Themptander visar på en användbar multifunktionsapparat – en korsning mellan en giljotin och en tv. I en annan bild uppmanar han oss dyslektiskt att lägga "var pak på sin slats".

Visst behövs Themptanders bilder i Sverige idag, lika väl som John Heartfields och Raoul Hausmanns behövdes i dåtida Tyskland. Kanske inte för de frågor de ställer, de är sällsynta, utan för de underminerande utsagorna. Den avväpnande humorn gör dem livsfarliga för dem med motsatta åsikter. För något mer i sanning subversivt än skrattet är svårt att finna.

Den relativa tolerans Themptanders bilder möter i dag har inte alltid varit lika självklar. Till och från har han hällt så mycket salt i såren att till och med de (enligt sig själva) mycket upplysta samtidsmänniskorna skrikit högt av behandlingen. För Themptander är ingen man håller tryggt i handen. Och hans kast mellan troskyldigt hundsmil till livsfarligt varggrin går sekundsnabbt. Säker kan man vara någon annanstans – inte i Themptanders bildvärld.

Stockholm 2005-04-16 © Leif Mattsson

Kulturhuset | Startsida Omkonst


 


 

 

 


"GW Bush. Oil" © Christer Themptander


"Brainstorming" © Christer Themptander