Omkonst - Helene Billgren, Norrköpings Konstmuseum

www.omkonst.com:
Att välja sin värld
Helene Billgren, Norrköpings Konstmuseum, 30/9 2006 – 7/1 2007
Text: Susanna Slöör

I december ifjol visade Helene Billgren sin ”Godjul-utställning” på Andréhn Schiptjenko i Stockholm. Jultemat har hon delvis tagit med sig till den aktuella utställningen på Norrköpings Konstmuseum, som pågår, just det - till en bit efter jul.

Det övergripande temat på utställningen är ”tillbaka”, vilket syftar på ett konstnärligt tillbakablickande i kombination med ett hemvändande. Helene Billgren är uppvuxen i Norrköping. När jag själv ser tillbaka minns jag hennes konstnärskap från början av 1990-talet med viss ambivalens. Hennes teckningar av introverta flickor, gärna med 60-tals tuperade frisyrer, undersökande sin kropp och sexualitet, blev för mig ett tidstypiskt exempel på hur det nymornade intresset för feminismen ironiskt nog, kunde förpassa kvinnorna ut ur konsten. På den punkten har jag haft fel.
Teckningarna av poserande flickor finns självfallet med på utställningen, men är inte huvudsaken. Först och främst handlar det om fynd på loppmarknader eller glömda ting, som skänkts liv igen genom att de fått nya blickar på sig. Julen som tema passar väl in i Helene Billgrens redan etablerade tillbakablickande och lätt nostalgiska värld.

Det är lätt att som betraktare förföras över de minnen och associationer som tingens biröster ur det förflutna förmedlar. Helene Billgren väljer sina föremål samt anpassar och förskjuter betydelserna. Det kan ske med hjälp av en pappersrosett, färgade piprensare och genom att föra samman föremålen på nya sätt. Hennes allegorier är inte metaforiska, som exempelvis Picassos sammanställning av en cykelsadel och cykelstyre till ett tjurhuvud var. De bildar istället små berättelser hämtade ur och för berättarens huvud.
Ett problem möjligen är Billgrens tro på att konstnären i rollen som främst betraktare har så mycket att ge vidare till nästa betraktare, utan att tillföra en tydligare gestaltning eller eget tilltal. Hennes berättelser tenderar emellanåt att kännas privata, på ett anonymt sätt, snarare än personliga på ett allmänt plan. Det blir uppenbart när man jämför med de tre mycket intressanta målningarna på utställningen, som med sin känslighet inbjuder till att dela en upplevelse. Bidragande är självfallet den omslutande rumsligheten som målningarna fiktivt iscensätter och temperamentet som Billgren indirekt visar genom handlaget. I dessa ryms både hennes och mina erfarenheter på ett övertygande sätt.

Norrköpings Konstmuseum | Omkonsts startsida