 |
Installation: Ann Edholm, Håkan Rehnberg, Eskilstuna Konstmuseum, 2006 |
På en knapp timmes bekväm tågresa från Stockholm finns Eskilstuna konstmuseum, sedan i juni i nya lokaler på gammal ädel industrimark. Tre nya utställningsytor för tillfälliga utställningar tillsammans med rummen för den permanenta samlingen finns nu tillgängliga och hösten inleds i hall 3, som är störst, med en gemensam utställning med Ann Edholm och Håkan Rehnberg. Utställningen har en delvis retrospektiv karaktär med verk från 1980-talet och framåt.
I CD:n med pressbilderna bifogas ett litet gemensamt efterord där båda konstnärerna poängterar att konstverken inte är några intellektuella modeller, utan ”förståelsen, tänkandet, upplevelsen går genom det fysiska mötet med verket”. Att vistas i rummet och vandra verken till mötes, utan att intellektuellt skala om dem genom att fåfängt försöka föreställa sig ”det” de kan tänkas representera, torde därför vara en givande ingång till Edholms och Rehnbergs verk. Påtagliga, konkreta som de är och samtidigt undflyende.
 |
"Stans (Tungan på ordet)", 2006
© Ann Edholm |
"Bikten vit och het (Colmar)", 2006
© Ann Edholm |
Valet att citera Wittgenstein ovan är inte gjort för att ge en teoretiskt överlastad påbyggnad att skymma dessa konstnärskap med, utan snarare för att visa på en utgångspunkt som förenar bortanför språkets domän. I ”Anmärkningar om färger” på svenska från 1996 som citatet ovan är hämtat ur, och som för övrigt Rehnberg gjort omslaget till, används färgbegreppen som redskap för en undersökning av språket, snarare än av färgen. Med sin karaktäristiskt söndermalande aforistik visar Wittgenstein effektivt hur språkets beskaffenhet gör det otillräckligt att omfatta det avsedda. Det intellektuella ordnandet i rums- och tidsdimensioner och språkliga gestalter leder vid en närmare rannsakan förfärande lätt till nonsens. Man skulle i det här sammanhanget kunna se både Rehnberg och Edholms verk som fällor för teoretiserande och begreppsliga krumsprång. Inför mer anspråksfulla beskrivningar av deras verk framkallas i mig bilden av en katt som genom en glasruta får syn på ett träd den vill klättra upp i. Med ordentlig ansats och ett skutt halvvägs upp träffar tassarna glaset och katten kasar med rispande ljud från de utspärrade klorna snöpligt ner längs glasskivan.
 |
"Insomnia", 2006 © Håkan Rehnberg |
"Apoteket", 2005 © Håkan Rehnberg |
Verken är fysiska objekt i rummet och alla mått mäter skalan ett till ett, påpekar konstnärerna, medan de framhäver de gemensamma rötterna i amerikansk minimalism och abstrakt expressionism. Rummet i Eskilstuna konstmuseum samspelar med målningarna och objekten på ett sätt som inte låter sig visas i reproduktion. Väl där utsätter sinnena tankelivet för den sedvanliga förvanskningen av omgivningen. Man lever och tolkar vanligen utifrån ett betydelsemässigt perspektiv snarare än ett optiskt korrekt. På fotografier framhävs det omgivande rummet med takhöjd, ljusinsläpp och balkar, när i själva verket konstverken dominerar och går en till mötes likt rituella dansare. Den samlade massan av uppmärksamhet och erfarenheter är påtaglig, kännbar i verken, utan att för den skull något innehåll eller utsträckning i tid och rum fullt ut röjs. Man får finna sig i att endast vara i skala ett till ett, även om intrycken emellanåt låter en tro något annat.
 |
Installation: Ann Edholm, Eskilstuna Konstmuseum, 2006 © Ann Edholm |
Stockholm 2006-09-13 © Susanna Slöör
Eskilstuna konstmuseum | Omkonsts startsida |
