På sommarutställningen med Olle Kåks (1941-2003) i Olle Nymans ateljé ligger tonvikten på de sena arbetena. Efter 20 år som professor och senare rektor för Konsthögskolan i Stockholm, fick Kåks därefter under några få år fram till sin död möjligheten att helt ägna sig åt sitt eget konstnärskap. Troligen befann han sig i ett brytningsskede, där processen från ifrågasättande till en ny gryende klarhet nu redovisas på intressant vis. Få målare under 1990-talet gick opåverkade ur diskussionen kring konstens nya gränsdragningar, för att inte tala om den ekonomiska baksmällan efter 80-talet som närmast ströp utrymmet för det då samtida måleriet. Det kraftfulla, abstrakta ofta naturlyriskt inspirerade uttrycket som var så typiskt för åren kring skiftet mellan 80- och 90-tal går igen även hos Kåks.

I målningarna från mitten av 1990-talet anar man ett ifrågasättande av motivvärlden, som byggts kring musiken och ett ornamentalt dekorerande. Fler än Kåks experimenterade med att föra in mer föreställande element. På utställningen kan man följa den prövande processen. Förnyad tilltro verkar Kåks successivt ha fått i mötet med det skånska landskapet utanför den nya ateljén på Österlen. Den långsmala målningen "Skånskt landskap" presenterar intrycken skiktade som tvärsnitt av olika sedimentära bergarter, där figuration och abstraktion sammanfaller. Intresset för kurbitsen och naturlyriken sluts i "Jugend". Här låter Kåks ornamentiken övergå i ett sagoaktigt landskap, obekymrad om eventuella bibetydelsers belastningar. Frigjord från samtidens närsynta diskussioner, återfann han den poetiska tystnaden. 

Stockholm 2006-06-12 © Susanna Slöör

"Kurbitsrester"1994, 195 x 97 © Olle Kåks