Golv och väggar antyds och upprätthålls med hjälp av ytornas färg och ljushet. Rummet som skapas innehåller en samling lådliknande figurer som kastar långa skuggor på ett sätt som bidrar till att ytan fäller sig tredimensionellt in i rummet.
     Göran Rydéns måleri utgår från till synes enkla förutsättningar för att skapa rum och åtskiljande innehåll på färden in i en imaginär verklighet. Avsaknaden av ett berättande innehåll – vad som skildras - innebär att fokus riktas mot hur något kan skildras visuellt på en platt yta. I Rydéns låd- och rumsformationer vilar potentiella tolkningsmöjligheter som man utifrån förmåga och erfarenhet kan rulla fram för sitt inre öga. Frågan är om det överhuvudtaget är möjligt att låta bli att klä och befolka dessa enkla rum och formationer med känslor och stämningslägen.

Hungern efter ordning frammanar blixtsnabbt en berättelse. Redan genom att tala om rum blir det självfallet omöjligt att hålla föreställningen och fantasin på avstånd. Lådorna i Rydéns bildvärld skapar såväl soldränkta stadslandskap som scenrum för förtätade dramer. De blir rentav själva dramat då färg, ljus och textur inte heller kan passera den inre dramaturgen opåverkat.
     Ljusskildringen och Manets svärta tidsbestämmer och får tapeter och bonade trägolv att framträda. Det sker till ackompanjemang av inbillat sidenfras och knyckande klackar som bär fram demonerna, i ett iscensatt 1800-tals drama. Men det är i själva verket min pjäs, och den är inte intressant att dela. Det är däremot Rydéns förmåga att lämna öppningar för olika möjliga yttre och inre tillstånd att framstå. Han visar både enkelt och sinnrikt hur lusten väcks och vad den kräver för att läsa in en berättelse – för att delta i leken.

"Stilleben" © Göran Rydén

"Stilleben" © Göran Rydén