Dominique Gonzalez-Foerster "Roman de Münster" Foto: Roman Ostojic

Det har nu gått några dagar sedan jag kryssade mig igenom stadsrummet i Münster på jakt efter skulpturer. Trots det har jag fortfarande en reflexmässig oro inom mig om att bli överkörd av någon av alla ettriga cyklister i staden. Överallt fanns de i massor, men cykeln är också ett alldeles utmärkt sätt att ta sig mellan alla utställda verk. Arrangörerna hyr ut cyklar till reducerat pris, men jag valde trots det att, mellan intensiva regnskyar, i lugn och ro gå till fots mellan varje hållplats.

Störst intryck på mig gjorde Dominique Gonzalez-Foersters ”Roman de Münster” och Annette Wehrmanns byggarbetsplats ”Aaspa – Rest & Relaxation at the Lake”. Fransyskan Gonzalez-Foerster är en av mina favoriter i internationella sammanhang. Hennes verk är ofta präglade av ett ärligt och seriöst undersökande men som för den skull aldrig tappar sin visuella identitet.
”Roman de Munster” sammanfattar skulpturprojektet genom att bygga upp exakta och skickliga minimodeller av främst årets skulpturer men även från tidigare utställningar 1977, 1987 och 1997. Helheten bildar en intim antologi över lokalitet, material och historia.
      Annette Wehrmanns projekt utgår ifrån tanken att etablera en spaanläggning. Grävmaskiner, containrar och andra verktyg är utplacerade bakom ett stängsel. En stor handmålad skylt illustrerar hur anläggningen kommer att se ut i färdigt skick. Men det är något som inte känns rätt, arbetsplatsen är tom på aktivitet och ligger öde. Frågan är om det någonsin kommer att genomföras fullt ut. Miljön med sin avsaknad av människor och med sin grönskande avskildhet bjuder på en tilltalande spänning.

Annette Wehrmann " Aaspa - Rest & Relaxation at the Lake". Foto: Roman Mensing		Gustav Metzger "Aequivalenz - Shattered Stones". Foto: Roman Mensing

Gustav Metzger är också med i årets upplaga av Munsterprojektet. Han finns tidigare dokumenterad i Omkonst med sin autodestruktiva konst på Lunds Konsthall. En del av detta är representerat här men det finns också ett nytt verk, ”Aequivalenz – Shattered Stones”. Varje dag under projektets gång får en truckförare instruktioner från en dator där antal stenar ska placeras i staden. Antal stenar och position är slumpmässigt genererat av datorn. Truckföraren tar därefter ett fotografi på platsen där han lämnat stenarna och lägger ut det på Konstakademiens hemsida. Metzger skapar på så sätt ett intressant möte mellan människa, datormaskin och sten. Frågan om produktion och mening får ett absurt och humoristiskt perspektiv.

Pawel Althamer "Sciezka [Path]" Foto: Roman Ostojic

Konstnären Pawel Althamers bidrag är en komponerad stig som leder in i ett vetefält mot en oviss utgång. Det är kanske ett av de enklaste verken men med stark livsberöring och poetisk dimension.
      I mitt bakhuvud trängs naturligtvis Duchamps olika ready mades. Ingenting av det jag sett här i Münster hade varit möjligt utan honom. Här handlar det inte enbart om monumentala eller dekorativa syften utan snarare om att skapa mentala stationer där konstbegreppet och publikens förväntningar förskjuts, vilket lockar till reflektion och skapar överraskningar. Ibland förvirrar det och stundom fördjupar. I en tid präglad av en hysterisk marknad för måleri är det behagligt att strosa omkring i en stad befolkad av skulpturala konstruktioner.
Ett annat plus är hur påfallande skulpturprojektet är integrerat och accepterat av stadens invånare, alla tycks stå bakom det och vara stolta över detta fenomen som återkommer vart tionde år. Toleransen känns hoppfull för konsten. Man kunde önska en liknande inställning i Sverige.

Malmö 2007-07-11 © Nicolas Hansson

Skulptur Projekt Münster | Omkonsts startsida