Jag skulle gärna förbehållslöst ha velat välkomna Louisianas presentation av "Danmarks internationella målarstjärna nr 1" - en kraftfull målare som tar upp den tappade stafettpinnen från landets förre storstjärna, Per Kirkeby. För visst har den Israelfödde (1967) dansken fått internationell berömmelse i mängd, som exempelvis i form av det prestigefulla Carnegie Art Award 2002. Och hans position som en av frontfigurerna inom det nyfigurativa måleriet, som utvecklats så starkt under de senaste tio åren, är oomtvistad.

Men det skall till en mycket historielös konstkritiker för att helt kunna ignorera återseendets signum från tidigare decenniers konstnärer och ismer. Nyexpressionismen på åttiotalet med framför allt A R Penck, samt femtiotalets Cobrarörelse med exempelvis Karel Appel ligger nära Tal R:s domäner.
      Ett annat tydligt problem är att Tal R:s bilder ofta vinner på att skalas ned och reproduceras i mindre storlek; att se de utställda verken i fullformat (250 x250 cm) tillför inget egentligt mervärde.

Signalfärgerna gult och rött är de som lyser starkast i Tal R:s förbestämda sjufärgsackord. De övriga är grönt, rosa, brunt, vitt och orange, med grafiskt svart som kontrast. Det är ett effektivt ackord, som genom den repetitiva verkan stundtals hotar att "spränga" utställningshallen.
      Men ofta får de utvalda färgerna spela en alltför entydigt kontrasterande roll, vilket i längden skapar en klangmässig monotoni. Kanske blir också priset för närmandet till piktogrammet väl högt.

Utställningens största förtjänst, som jag ser det, ligger däremot i den kompositionella rytmiken och i den vindlande, graffitiliknande teckningen. Där, i linjespelets komplicerade struktur, finns en del av förklaringen till målningarnas kraftfullhet; teckningen blir det nödvändiga verktyget för frasering och nyansering av den något stereotypa tekniken.
      Så om Tal R endast söker bekräfta sin framskjutna position inom konstvärlden är förmodligen utställningsprojektet "The Sum" tillräckligt, men då intecknar han på en riskabelt sätt sina tidigare framgångar. Jag anar också en diskrepans mellan intention och slutligt utförande, vilket möjligen förklarar monotonin i hängningen. Samtidigt präglas flera målningar av ett något stumt formspråk, och inte av den sprittande konstnärliga idérikedom man förknippar med Tal R.
      Summeringen blir en visserligen intressant utställning men där den råa styrkan (för tillfället) fått ersätta finesserna.

Stockholm 2007-10-01 © Leif Mattsson

Tal R, ”Hüsker Dü”, 2004. Credit: Collection Geert J C Steinmeijer. Fotograf: Jochen Littkemann

Tal R, “Dutch”, 2004. Credit: Collection Geert J C Steinmeijer. Fotograf: Jochen Littkemann

Tal R, ”Le peinture nést pas là”, 2006. Credit: Contemporary Fine Arts, Berlin, langtidsudlånt til Kunsthalle zu Kiel, Fotograf: Jochen Littkemann