I sin grafik som Dan Wirén visar på Konstnärshuset har han lämnat de sammansatta världarna, där de mänskliga gestalterna spelat en mer underordnad roll likt stenformationer i ett landskap. Som skuggfigurer är de tillbaka i en process av upplösning eller tillblivelse. Men här är de solitärer på väg från ett tillstånd till ett annat. En droppliknande figur får se sina händer och fötter rinna av kroppen likt tungt lerfyllda strumpor. En annan är på väg att lämna sitt hus genom att pressa sig ut genom taknocken. Kropp möter ande och språk möter känsloförnimmelser. Här vitaliseras språket som vanligen döljer så många döda metaforer kring sittande och liggande samt uppstigande och tyngd.
      Hos Dan Wiréns skugglika figurer har tanken uppgått i en symbios med det tänkta. Den frihet han nu tar sig i mötet med dessa mänskliga tillstånd på väg mot ny form eller andra stadier av upplösning verkar lovande. De ensamma figurerna är både förstämda och kvicka på ett befruktande vis.

Stockholm 2007-04-25 © Susanna Slöör

"Tidstecken", akvatint © Dan Wirén