|
"Troja" © Juri Markkula Foto: Hanna Stahle |
När man närmar sig huset och först får syn på Juri Markkulas utsmyckning Troja ser det ut som om ännu en mörk kloss placerats framför de bastanta husen. Ögonblicket efter blänker den till i lila för att därefter skifta färg när man rör sig utmed sidan, ja den uppvisar regnbågens alla färger, men bara några i taget.
Utlokaliseringen av Riksutställningar och delar av Riksantikvarieämbetet till Visby har varit omstridd. Nu är de båda i alla fall på plats och har fått nya och påkostade lokaler ritade av Johan Celsing arkitektkontor. Det är två huskroppar byggda i horisontellt räfflade betongelement och glas, sammanlänkade av en gemensam entréhall. Statens konstråd gav efter en parallell skissomgång uppdraget om den konstnärliga gestaltningen till konstnären Juri Markkula som har lyckats tillföra platsen något mer. Där Celsing i sitt arkitektoniska uttryck associerar till den Gotländska naturen och berggrunden har istället Markkula valt att kontrastera mot både naturen och huset med ett mer urbant uttryck. Det känns både nödvändigt och befriande.
|
"Troja" © Juri Markkula Foto: Hanna Stahle |
Verket är en stor sjöcontainer uppställd diagonalt mot husets fasad, vid huvudentrén till de båda byggnaderna. Som för att när som helst packas ur, packas i, sändas vidare över hav och på väg. Markkula tar fasta på verksamheterna i husen utan att vara övertydlig. Containerformen blir en tydlig symbol för Riksutställningars ambulerande utställningar och kanske även för Riksantikvarieämbetets magasinerande arbete, men har fler tolkningsmöjligheter.
Placeringen gör att man skulle kunna ta den för en helt vanlig container i bruk om det inte vore för den gäckande färgen. Den känns lika overklig som en sprakande animerad lek i en dator, som en gäst från underlandet eller yttre rymden. Vad vill den oss?
|
"Troja" © Juri Markkula Foto: Hanna Stahle |
Tänkandet runt tekniken är avancerat, vilket är typiskt för Juri Markkulas verk. Han har tidigare målat genom att använda egentillverkade robotar, tonat in färger i varandra och styrt med matematiska uträkningar snarare än genom det visuella. Resultatet har ofta en enkelhet som samtidigt är visuellt komplex vilket gäller även här.
Man blir helt enkelt inte klok på färgen och kan springa runt verket hur många varv som helst utan att egentligen alls förstå vad det är som händer. Den blanka metalliska lacken har särskilda egenskaper som ger olika färg i olika vinklar. Att applicera den på en containers korrugerade yta är ett intelligent sätt att ta vara på det. Reflektionerna från omgivningen och olika ljusförhållanden blandar sig också i och bidrar till de varierande färgupplevelserna.
Containern är stängd och förseglad, det går inte att avgöra vad den innehåller. Kanske ett förseglat arkiv? Kanske en hemlig present? En trojansk farkost i modern tid? En dag när vi kommer förbi har den kanske öppnats.
Visby 2008-11-12 © Hanna Stahle
Omkonsts startsida |