När Matthias Reinmuth (f. 1974) nu återkommer en andra gång till Galleri Olsson är det med ett måleri som tar vid där det förra slutade, på utställningen år 2006. Om det är urvalet eller om Reinmuth verkligen renodlat sitt uttryck är svårt att avgöra. Men helt klart har de ironiska stilbrotten blivit färre, samtidigt som kraftmåleriet om inte tilltagit så åtminstone befästs. Med breda spateldrag och flödande färgsjok anger Reinmuth den ena måleriska polen, med flortunna lasurer den andra.
     Som tidigare elev till Georg Baselitz faller det sig naturligt för Reinmuth att anknyta till det tyska häftiga måleriet från 1970- och 80-talen. Men här finns en större variation i uttrycket och ett närmast naturlyriskt anslag.

"Kamtschatka" (på svenska Kamchatka) heter den största målningen på utställningen. Det är också den där mäktigheten i anslaget blir som mest fullödigt. Tyngden, även den rent fysiska, är påtaglig. Färgen samlas i topografiskt tjocka lager som ställs mot skira färgpauseringar. I denna målning, som hämtat namnet från en karg halvö som är i det närmaste väglös, använder sig Reinmuth åter av stilbrott och anakronismer. Nere till vänster skymtar en trebladig propeller och till höger en "tredimensionell" planka.
     Med de tydliga stilbrotten till trots går ändå associationerna till det informella måleriet, och då inte i första hand det svenska.

"Kamtschatka" 170x190cm, Olja på duk, 2008 © Matthias Reinmuth

Jag tänker istället på Wols och Fautrier och möjligen också Tal Coat. Deras strävan efter reduktion i berättandet och en spirualitet som är knuten till själva målarakten går till viss del igen även hos Matthias Reinmuth. Men tiden är en annan nu och den välbehövliga distansen till det högstämda finns lyckligtvis närvarande som ett nyktert memento mori.

Stockholm 2008-10-12 © Leif Mattsson