Misantrophenkarussell har den Berlinboende konstnären Tjorg Douglas Beer (f. 1973) döpt sin utställning till. Och visst kan man inläsa misantropiska drag, men då snarare av estetisk än mellanmänsklig karaktär. Arvet från den tyska expressionismens tidiga 1900-tal, samt neoexpressionismens 1970/80-tal är uppenbart. Men kanske ännu tydligare är inlånen från deathmetal-estetiken samt andra musikrelaterade uttryck. Med referenser som Baselitz och Lüpertz kommer man bara halvvägs; detta är i hög grad ett framåtblickande bildspråk, men med ett konsthistoriskt bagage.
     De fristående skulpturerna är utförda i tunn aluminium- och kopparplåt som bemålats med akryl- och vinylfärg. Paradoxalt nog finner jag flera paralleller till svensken Rune Rydelius skulpturer, som samtidigt visas på Thielska Galleriet. De är naturligtvis i allt väsentligt varandras motpoler - men ändå inte. Skrapar man på den tunna kulturfernissan och låter det uppenbara bli sekundärt framstår några av Beers skulpturer som förväxlingsbara med Rydelius verk.

Målningarna är i flera fall utförda på spegelglas, vilket ger ett metalliskt återsken. Självklart är det också själva syftet med materialvalet, att tvinga färgen bort från det entydigt sköna. Ändå finns skönheten där men mer som en inverterad produkt.

Inverterad är också Beers handskrift och signatur, om man nu kan kalla spegelvänd text för inverterad. Uppenbarligen är Beer i grunden vänsterhänt, inga andra kan med sådan naturlighet skriva spegelvänt.
     Märkligt nog ger denna spegelskrift i Beers tappning ett klart sinistert intryck, i dubbel bemärkelse, påminnande om det hos baklängesmusik (vilket somliga påstår vara djävulens toner). Helt säkert är dock att textpåläggen kompletterar bildernas expressiva estetik, samtidigt som de markerar en påtaglig medvetenhet även i valet av de minsta detaljerna.

Stockholm 2009-02-03 © Leif Mattsson

"Misantrophenkarussell" © Tjorg Douglas Beer