Sedan åtta år tillbaka bär Jacob Dahlgren en randig T-shirt och det tänker han fortsätta med resten av sitt liv. Tröjornas ränder dokumenteras i en målning och projektet lär summera till tusentals sådana ju längre verket/livet framskrider. Under utställningen på Andréhn-Schiptjenko hänger en av dessa målningar, som ersätts av en annan varannan dag, rituellt som i en japansk teceremoni. Metodiskt och slugt framhärdar Dahlgren i att utse konsten till något som för utöver vardagen. Vi tvingas genom hans verk att betrakta livet ur konstens synvinkel.
Med dahlgrensk blick kan man knappast fortsätta att ostört passera livets visuella kommatecken. I bildspelet och de fotografiska sviter som visas, fångar han konsekvent in färgkombinationer och former ur vardagens tysta meddelandesfär. Avspärrningsband och skyltar zoomas in, tillsammans med färgmöten mellan hus och markeringsränder i gatan. Dahlgren samlar utseenden och rycker loss dem på resa från plats till plats.
Processen påminner om en pågående mystifiering av världen. Blickens trollspö upplöser sammanhanget och skapar gåtfulla samband mellan dessa nu betydelselösa symboler, markeringar och tecken. Vardagliga rättesnören sätts effektivt ur spel. Kvar blir uppenbarelsen av människans behov av att meddela sig.
Konsten som filtreras genom livet för att sedan återgå till konst är utställningens tema och manifesteras inte minst i skulpturen byggd av tomma konservbrukar. Innehållet har både bildligt och bokstavligt passerat genom Dahlgren och närt såväl livet som konsten. Detaljer ur burkarnas visuella profil |
har renodlats och bildar sedan utgångspunkten för till synes finkulturella manifestationer med olja på plexiglas.
Dahlgren gisslar revirpinkandet med dess högtravande formuleringar inom konsten. Det går inte att med bibehållen värdighet fånga honom som färgform-dyrkande modernist, konstkritiserande minimalist eller samtidsgranskare med populär- och vardagskulturen som arbetsfält. Upplösningen av sammanhangen går möjligen hellre att hänföra till minimalism än till popkonstnärliga strategier. I Dahlgrens fall handlar det om att framhålla konsten med hjälp av livet, som om det viktiga vore att göra skillnad. När Jacob Dahlgren med generationskamrater år 2001 ställde ut på Liljevalchs 2001 under Barnett Newmans flagg: ”Vem är rädd för rött, gult och blått?”, satte de tillsammans fingret på kritikens då ömmaste punkt. Dahlgren fortsätter att subtilt peta i det såret, som vävaren av kejsarens klädestyg i H. C. Andersens kända saga.
Stockholm 2009-04-01 © Susanna Slöör
"Utan titel", 2009, gliclée/digital print © Jacob Dahlgren
|
