Sedan åttiotalet har det typiska Kapoor-verket varit en stiliserad och autonom skulptur med underförstått andliga och erotiska ambitioner. Men under 2000-talet har Kapoors oeuvre fått en delvis annan sammansättning, och flera verk i den här utställningen antyder att jakten på den perfekta formen kan vara mer problematisk än så.

I Kapoors fall är steget bort ifrån det harmoniska alltid ett steg framåt. Ett storslaget ekipage skjuter fram genom fem ståtliga arkader i Royal Academy of Arts salar och lämnar efter sig en blodröd smörja av vax på stuckaturen och dörrposterna av mahogny. När den spårbundna tingesten har formats och penetrerats av den klassicistiska estetiken liknar den mest av allt ett stort roast'n toast-bröd.
     Symboliskt, reglerat våld, slumpundersökningar, penetrering, slask och slabb. I det bakre rummet trängs vi skuldra mot skuldra var tjugonde minut för att se utställningens mest potenta verk: en kanon som skjuter crimsonfärgade projektiler in i ett prång. Pang. Applåder. Upprymt tjatter. När utställningen är slut kommer det att ligga trettio ton röd sörja i det där hörnet.

London 2009-11-02 © Björn Larsson

Anish Kapoor Yellow, 1999 Fibreglass and pigment 6 x 6 x 3 m Courtesy of the artist and Lisson Gallery, London