Serieteckningar är sedan länge accepterade i finrummen och nu har även Statens konstråd gett utrymme åt serietecknare genom ett uppdrag till Daniel Novakovic att uppföra ett permanent verk. Det blir ett friskt grepp till nya Campus i Norrköping.

Väggarna runt husets hörsal löper genom två våningsplan och utgör platsen för Novakovics berättelser. Teckningarna har förstorats upp och tryckts på tapetpapper. De rymmer både snälla pasteller och en tyngre svärta. Här tecknas scener ur minnet av olika kärleksrelationer. ”Jag tror jag börjar falla för dej mer än planerat” och ”Du åt alltid upp all frukost och lämnade kylskåpet tomt” hör till några av replikerna som alla är vardagligt nära men också lite poppigt ytliga.
      Jag vet inte i vilket syfte Novakovic har valt att utelämna pupillerna i sina figurers ögon. De tomma ögonvitorna ger ett inåtvänt uttryck och jag blir inte riktigt kvitt de kontaktlösa blickarna som ingår i det manér han använder sig av. Det riskerar helt enkelt att stå i vägen för uttrycket. Miljöerna i bakgrunden och de små detaljerna visar upp en större variation och ger mer att upptäcka.