Filosofi borde egentligen bara få diktas, enligt Ludwig Wittgenstein. Filosofens aforismer, slingrande omlott, närmar sig den absurda dikten i det postuma urvalet i boken ”Zettel”. Titeln betyder lösa lappar och numera även återhäftande post-it-lapp på tyska.

Kjell Strandqvists lapptäcksdiktande i sina nya målningar på Galerie Aronowitsch, vandrar elegant mellan vardag och djupare måleriska innebörder. Syltburkens etiketter, blandas med ”Anslagstavlans” TV-vinjett, och mönstret lägger sig till rätta i en instabil jämvikt.

Om Wittgenstein haft kännedom om post-it lappen skulle han kanske använt den för träffande beskrivningar av våra fyrkantiga eller illa passande begrepp om omvärlden. ”Begreppen är ju inte till för engångsbruk”. Om livet därför vore en matta, som i filosofens exempel, skulle inte dess variationsrika och ofullständigt uppfattade mönster kunna omfattas fullt ut av begreppen - eller de lösa återhäftande lapparna. Den innebörden känner målarna väl till.

Avspänt och systematiskt fortsätter Kjell Strandqvist att utforska tillvarons kapriser och ge dem en tillfällig form och hemvist. I de mindre verken med dess utpekande eller framhävande inre ramverk lösgörs och poängteras hemligheter ur livsmattans väv – utan nämnvärd vägledning om sammanhangen. Sådant är lappri och det får betraktaren själv ägna sig åt att spekulera om. Men nöjet att väcka den lusten har Strandqvist på sin sida.

Stockholm 2009-01-13 © Susanna Slöör

Akryl på duk, 180x180 cm © Kjell Srandqvist

Akryl på duk, 72x72 cm © Kjell Srandqvist