En titt på Ann Edholms konst erinrar om en titt på rymden ovanför oss: gränslös, stum, gåtfull och mystisk. En rymd som expanderar i en allt snabbare takt där stjärnor och planeter hamnar längre och längre ifrån oss. Känslan av kuslig oändlighet blir alltmer påtaglig, det svarta tilltar, någonting finns därute men vi vet inte vad.
     Edholm touchar med sin konst det vetenskapliga, dissekerar, undersöker, samtidigt är det hela mystiskt. Bilderna är på en gång minimalistiska konstruktioner och romantiskt symbolladdade. Frändskapet med Mark Rothko och Olle Baertling är vid första påseendet det mest uppenbara men här finns också någonting annat. Med utforskandet av rymden kan känslan av människans litenhet ånyo växa sig stark, åter finns plats för det sublima, för ett utforskande av Arnold Böcklins och Caspar David Friedrich domäner. Det är det här som Ann Edholm fångar upp.

Konstnären anammar oftast inte fler än två färger per bild. Beroende på storleksförhållande och placering framstår den ofta förekommande svärtan som bakgrund till hennes geometriska figurer eller som hål rätt in i bilden. Begreppet ”realistiska abstraktioner” har använts för att beskriva hennes bilder. Det är bilder som måste upplevas på plats, små reproduktioner, på dataskärmen eller i böcker, riskera att förta mycket av intrycket. Först tätt inpå hennes konst, i det direkta mötet, blir intrycket av den edholmska asketismen överväldigande

Tillbaka till jorden. Abstraktionen till trots, titlarna på Ann Edholms bilder antyder konkreta utsiktspunkter. Flera av verken är betitlade ”Lokation”. Med ”Colmar” och ”Nebelmeer” blir Ann Edholms bilder till konkret utpekade mål för färden, till ställen för den långväga vandraren att stanna och pusta ut på.
     I några av bilderna är upphängningsspiken fullt synlig, strategiskt slagen rätt igenom bildytans mitt. Spiken behövs för att hålla uppe bilden, om den sedan blir till bildens mest påtagliga element, själva huvudgrejen, är det "fine". Kanske har spiken med den geografiska bestämningen att göra, en nål genom kartan för orienteringens skull?
     Så fungerar Ann Edholms måleri. Som en antydan om plats, någonting utanför sig själv, och samtidigt som en konstruktion i oändlighetens tjänst, som en samling bilder i ”skala ett till ett”, sig själva nock.

Malmö 2010-08-26 © Martin Hägg

"Colmar III" © Ann Edholm

"Lokation IV". Olja på duk 180x180 cm
2010 © Ann Edholm