Två eller fler akvareller tätt bredvid varandra bildar tillsammans ett verk. En teckning med snirklig rök bredvid en med kurvor av ränder i naturnära färger får mötas och bli en gemensam rörelse. Likt en japansk vikskärm blir de små målningarna till ett. Det gulvita papperets tomma ytor får lika stor betydelse som de precist placerade motiven. Mellan färg och form bildas en rytm, en tydlig energi, som för tankarna till ljudvågor, DNA strukturer och slipat glas. Utställningen ”Utan gravitation” är, som titeln antyder, luftigt lätt med sina abstrakta motiv.
Leif Palmquist ställde ut på Galleri Charlotte Lund senast 2007, på Svenska ambassaden i Tokyo 2009 och till hösten väntar Karlskrona Konsthall.
Palmquist berättar att han målar mängder med akvareller för att sen välja ut och para ihop några, resten kasseras. Han försäkrar att det är vattnet i akvarellen som slumpartat driver målningen framåt, men för betraktaren ser de exakt planerat ut, inte en droppe färg utanför motivens konturlinjer.
Orden i titlarna flyttas runt på lappar som en del av konstnärens process vid sammanfogningen av verket. ”I ljuset av ljudet” och ”Jordande ånga” är några av titlarna som gärna för tankarna till naturen och naturvetenskapen, som är en stor inspiration.
|
|
På utställningen finns även två större oljemåningar, en av dem i två delar. De är variationer på samma tema som akvarellerna. Det är intressant att se figurerna uppförstorade, lätta och luftiga, men de tappar tyvärr den sensualitet akvarellerna har vad gäller materialet. Det släta och täta gräddfärgade pappret har en naturligt vacker yta medan den industrigrunderade duken är jämförelsevis stum och matt. Att ”översätta” akvarell till olja är komplicerat, materialen har så olika kvaliteter. Den tydliga koncentration och balans som råder i de mindre akvarellerna finns kanske där just för att de är mindre - och intimare.
Stockholm 2010-05-26 © Anna Sörenson
"I töcken grön", 2010, akvarell och blyerts på papper,
diptyk, 30,5 x 52 cm © Leif Palmquist
|
