Picasso var faktiskt noga med att signera sina verk. Sin grafik försåg han dessutom med datummarkeringar. Han ansåg att bildens framväxt för honom själv var av stor betydelse. Genom de avtryck han gjorde från sina plåtar, stenar eller linoleumplattor kunde han följa den egna kreativa arbetsprocessen, allt medan den slutgiltiga bilden växte fram.
     Under sitt långa liv, han dog 92 år gammal 1973, gjorde han över 2400 grafiska bilder. I samarbete med skickliga och lyhörda tryckare kunde han få utlopp för sin outsläckliga aptit på nya uttryck och nya medier. De grafiska teknikerna såg han besläktade med teckningen. ”När jag börjar en serie teckningar ... vet jag inte om de förblir teckningar eller om det blir en etsning, en litografi, eller rentav en skulptur av det.”

Grafikens Hus i Mariefred visar under sommaren ett sextiotal verk ur denna rika grafikproduktion, en av 1900-talets största. 
    Picassos liv och konst är strikt sammanflätade. I sina verk  för han ett kontinuerligt samtal med sina själsfränder i konsthistorien, med Ingres, Velazquez eller Cranach. På samma sätt förefaller Rembrandt och Goya fungera som utlösande och inspirerande katalysatorer för hans grafik. Han skapar konsthistoria i början av 1900-talet med sitt intresse för kubism, futurism och surrealism. Under 1940-talet återvänder han till ett modernistiskt inspirerat föreställande formspråk och följer sin egen väg. Samtidigt som samtidskonsten genomsyras av tendenser mot abstrakt expressionism, popkonst, minimalism.

Bilderna till Grafikens Hus utställning är inlån från två gallerier i England och Frankrike samt från privata samlare. Urvalet ger endast ett smakprov och det är givet att mycket inte finns med. Men några nyckelblad pryder sina platser.
    Så exempelvis "Tjurfäktning" från den 8 september 1934, ett år då Picasso privat genomlevde en besvärlig familjesituation, slets mellan sin nya älskarinna och sin fru med sonen Paulo. Som spanjor uppskattade han sedan barnsben tjurfäktningar. Motivet i denna bild fylls av explosivt raseri och frustration. Linjespelet är kaotiskt och löper på som telefonklotter med små gubbansikten, blomknoppar och snurror inflikade i bildens bärande och berättande partier. Vi påminns om surrealismens automatism som Picasso var väl bekant med.
    Denna bild är raka motsatsen till serien La Tauromaquia, en svit med svala, dekorativt koreograferade scener över tjurfäktningsarenan, illustrationer till en bok som publicerades först 1959.
    Tryckaren Roger Lacourière försåg alltid Picasso med ett dussin radernålar för han visste hur de slets under den intensiva och inte sällan kvalfyllda arbetsprocessen. 
    Picasso samarbetade med förläggare och mästertryckare när han arbetade med grafik. Det är med förvåning vi i dag konstaterar att han 1913 sålde sina plåtar, och inte avtrycken, de grafiska bladen, till konsthandlaren Ambroise Vollard. Detta gällde konstnärens första grafiska verk, gjorda bland annat på mjuk zinkplåt. På utställningen i Mariefred kan vi på dessa bilder se att radernålen stannar upp och tjocknar innan den flyter vidare för att definiera cirkusartisternas slanka kroppar i en sammanställning av de motiv han vid denna tid också målade i rosa och blå toner. 
    Teckning och grafik har en inneboende möjlighet att upprätta en intimare kontakt mellan betraktare och konstnär, jämfört med andra uttryck. Den tecknade eller raderade linjen blev för Picasso med tiden bäraren av en besvärjelse, av erövring och tillägnande av motiv och situationer, antingen det handlade om kvinnor, djur, tjurar eller erotik och fruktstilleben. Bildernas linjespel låter oss förstå att det var i och genom själva skapandet som Picasso fann tillfredsställelse, trygghet och makt. Och hur han upplevde det. 

Utställningen fokuserar på den svartvita linjen i Picassos grafik även om här också finns linoleumsnitt och litografier i starka färger. Under femtio- och sextiotalen kom han med sin tryckares hjälp fram till en bra lösning för att trycka flera färger från en och samma platta - tidigare hade han irriterats av kraven på noggrann passning för färgtryck. Detta visar än en gång den vitala uppfinningsrikedom som pulserar i många av Picassos verk: han tillgodogör sig det traditionella hantverket för att överskrida dess regler och rutiner. 
     Med en närgången granskning av de utställda bilderna ger denna insikt en behållning att bära med sig efter att vi lämnat utställningen. 

Mariefred 2010-05-19 © Kristina Mezei

Foto: Scanpix

Sculpteur, modèle et buste sculpté, 1933
© Succession Picasso/BUS 2010

Copyrightinformation:
Konstverken är skyddade enligt upphovsrättslagen (SFS 1960:729) Skyddet innebär att konstverken inte får återges eller tillgängliggöras för allmänheten utan tillstånd från rättighetshavaren. Exempel på nyttjanden som kräver tillstånd är kopiering av konstverket till web-sida, interna nätverk och mångfaldigande genom reprografiska metoder.