www.omkonst.com:
Se människan
Tor-Göran Henriksson, "Mina systrar", Galerie Aronowitsch, Stockholm,
17/3 - 17/4 2011
Text: Leif Mattsson

skriv ut denna text
"Det blir säkert bra"
2003 © Henriksson
"Den tatuerade systern"
2006 © Tor-Göran Henriksson
"Kirurgen och hans patient" 2008 © Henriksson "Var det du som ringde?"
2007 © Tor-Göran Henriksson

Det är tydligt att begreppet "naivism" knappast är en täckande beskrivning av Tor-Göran Henrikssons verksamhet, lika lite som av hans konstnärliga förebild Bror Hjorths. I båda fallen riskerar man att banalisera ikonografin, visuellt och innehållsligt, genom ett så inringande epitet.
     För Henriksson handlar det snarare om ett livslångt socialt/empiriskt experiment där han använder naivismens ofta humoristiska tilltal för att beskriva allmänmänskliga tillstånd – död, sorg och smärta – längtan, förhoppning och tillfrisknande.

Tor-Göran Henriksson är pensionerad läkare, men hans hjärta har uppenbarligen alltid klappat för konsten, och särskilt då för de svenska naivisterna. Han är autodidakt och således inte "tillyxad och avfilad". Hans referenser är heller inte konstnärligt akademiska; snarare då yrkesmässigt sakliga, med en starkt empatisk underton (gällande både patienter och sjuksystrar).
     Genom sitt yrke har han återkommande ställts inför psykiska och fysiska trauman, inför människans lindans över bråddjupet. Följdriktigt bygger han sina scenrum utifrån minnen och tankar kring denna sjukhusmiljö. Och gärna då den något äldre, rituella, då sjuksköterskorna bar blå dräkt, vita förkläden och huvudduk. Det senare mest för att han gillar den grafiska uttrycksfullheten, förklarar han i boken "Mina systrar" (som ges ut i samband med utställningen).
     Hans handling är den förälskades, hans verktyg den uttryckslängtandes. Kärleken till den andre är händelsens namn.


 


 

 

 

Den kreativa kronologin ser inte alltid ut som förväntat. Tor-Göran Henriksson utgår ofta från en ram han funnit, gärna en av det lite äldre slaget. Och så bygger han sin bild utifrån den. Men bortser man från detta framstår kopplingen till samtidens naiviserande berättartradition så mycket tydligare, till Lena Cronqvist eller Rita Lundqvist exempelvis. Samtidigt finns här klara paralleller till medeltida kyrkoskulptur. Samma stringens och tvingande nödvändighet, samma gripande och ömhetsförmedlande form.

Stockholm 2011-03-23 © Leif Mattsson

"Kommer strax", 2005
© Tor-Göran Henriksson
"Pietà", 2003
© Tor-Göran Henriksson

Galerie Aronowitsch, Stockholm | Omkonsts startsida

Dela artikeln via Facebook: Omkonst Facebook>>
Vill du kommentera artikeln maila till redaktion@omkonst.com