I den tidigare så blomstrande kolgruvestaden Genk i Belgien söker Mårten Lange bland resterna av de industriella framtidsdrömmarna. Han vandrar bland spåren av en värld som aldrig fullkomligades: prydnadsträd som aldrig fann jordmånens svalka, cykelställ som fick behålla sina plastemballage och övervakningstorn som sorgsamma solitärer.

Lange koncentrerar sig till kvadratens strikta form, till en symmetrisk begränsning som leder blicken mot centrum. Den frontala blixtens kliniska ljus beskriver tingen som obegriplighetens tecken, som bortglömda leksaker i den sedan länge övergivna barnkammaren.
      Langes fotografier har en kirurgisk kylighet utan bildmässig affekt eller nostalgi. De bär drag av dokumentärens nykterhet, snarlika dem hos det tyska paret Bernd och Hilla Bechers foton (Hasselbladspristagarna som på 1960- och 1970-talet dokumenterade nedlagda industribyggnader i ett för dem typiskt osentimentalt manér).

Men det konceptuella draget är tydligare hos Mårten Lange än hos paret Becher. Omtagen, variationerna, formbeskrivningarna – alla ingår de i ett konstnärligt statement, i ett bildmässigt sökande snarare än ett bekräftande. Lange närmar sig tingen med ett uppsåt; det är snarare det sköna än det dokumentära i de diskrepanta formerna som fångat honom. Som anomalier framstår de, som pusselbitar utan pussel – tidsupphörande och grafiskt silverklingande.

Stockholm 2011-12-13 © Leif Mattsson