När Astrid Göransson för några år sedan genomförde ett interaktivt konstprojekt, med boende i området Fridhem i Karlshamn, hade hon galjonsfiguren som utgångspunkt. Det blev många bilder på frivilliga som kandiderade till rollen som Fridhems egen galjon, figuren som sedan skulle huggas i trä och placeras i området.

Det är inga galjonsfigurer vi möter på Galleri 1, men väl porträtt –  alla transparent utförda i tempera på träpannå. Galjonsprojektet går dock igen då Göransson låter flera av de avporträtterade kvinnorna (liksom Fridhemsborna) visa upp en artefakt som symboliskt betonar och understryker identiteten. Eller rollen man tror sig spela – eller ansöker hos betraktaren om att få spela. För det är som bekant i den andres ögon vi blir till och Göranssons androgyna kvinnor ställer med sitt uppfordrande tilltal krav på betraktaren om ett omgående ställningstagande, en respons på posen, på valet av attribut och kanske till och med på kön. Effekten är slående och svaren säger mera om betraktarens egna kategoriseringar och föreställningar än om Göranssons val av modeller.

Förresten, modeller? Är de verkligen flera? Nej, bakom rekvisitan ser jag egentligen bara en och samma person i rollen som riot girl, dirigent och stadsklädd bondflicka med höna på axeln. Den senare med Frida Kahlo-anspelning. Kläder och attribut fungerar som betydelsebärande tecken genom vilka individen symboliskt får tillgång till nya aspekter av sig själv.

Det är lekfullt och retfullt och mina tankar går till fotografer som Claude Cahun och Cindy Sherman och deras laborerande med multipla identiteter via självporträttet.

Det svåråtkomligt androgyna återkommer i ett av videoverken. Göransson har gjort flera kortfilmer i samma teknik där hon tecknar i blyerts, filmar, suddar och tecknar på nytt. Vi ser en leende ung man ta av sig kepsen i en hälsning, så fördunklas ansiktet och kroppen transformeras in på bara benen. Det hela avslutas i två stadiga damben som niger och hälsar. En pigas ben? Hur blir vi den vi är, tycks Göransson fråga, medan videoloopen envist fortsätter. Det för tankarna till hur vi skapar oss själva eller varandra genom ett oreflekterat upprepande av samma tankefigur.

Göteborg 2012-11-06 © Lotta Ekfeldt (text och foto)

"A°.W." © Astrid Göransson	"K.C. © Astrid Göransson