Det är inte bara Omkonst som firar tioårsjubileum i år, även independentgalleriet ID:I fick sin start detta nådens år 2002. Det konstnärsdrivna galleriet firar jubileet med en stor och generös samlingsutställning på Design Hall vid Konstfackskolan – den ordinarie lokalen på Tjärhovsgatan 19 i Stockholm hade ju naturligtvis inte räckt till för de knappt fyrtiotalet deltagande konstnärerna.

Självständighet har sedan starten varit galleriets signum. Detta sunda förhållningssätt har både skänkt frihet åt verksamheten och skapat ett konstnärligt klimat där man som besökare aldrig kunnat vara riktigt säker på vad som skulle visas. Som konstnär har jag beundrat konceptet, som kritiker har jag stundom varit lite mer tveksam. Avsaknaden av en övergripande konstnärlig linje ligger ju liksom inkapslad i själva konceptet för konstnärsdrivna gallerier. Men man kan också välja att se detta som något positivt; här ges en frihet åt divergerande statements samt en närmast trotsig individualitet som möjligen inte skulle tillåtas på mer traditionella gallerier. Det är också därför som projekt som ID:I är så nödvändiga som komplement.

Utställningen i sig präglas följdriktigt av en tillåtande mångfald. Två av grundarna, Árni Gudmunsson och Cristian Rieloff, visar ett gemensamt verk där två mansbyster försetts med praktfulla mustascher av kvinnligt pubeshår. Den tredje av grundarna, Daniel Westlund, visar en video med en stolarnas dance macabre. I Klara Kristalovas skulptur har minnets förlust slätat ut den lilla flickans anletsdrag och i Beatrice Hanssons neominimalistiska vägg av olikmönstrade glas skimrar valörspelet silverlikt. Ljudkonstnären Ann Rosén inbjuder besökaren att sjunga med i skenbart stegrande tonskalor och på golvet bredvid har Niels Claessons "Pudaslåda" återuppstått från galleriets födelseår 2002.
       Det är intressant att som här presenteras för ett tvärsnitt av tio års utställningar. Bredden är stor, för att inte säga oändlig: måleri, konceptkonst, video, textil och totalinstallationer – ingen konstnärlig begränsning tycks ha funnits i ID:I verksamhet. Törs man hoppas på ytterligare tio år i samma frisinnade anda? De ekonomiska förutsättningarna är naturligtvis inte de bästa, men oberoendet har också sitt egenvärde.

Stockholm 2012-10-30 © Leif Mattsson