Det finns samlingsutställningar och så finns det Samlingsutställningar. Spännvidden är stor och går från oengagerat hopsatt hopkok till akademiskt teoretiskt distanserat curatorstematik. Å andra sidan finns det Samlingsutställningar curerade från hjärtat, där verken samverkar, samtalar och fyller även svåra utställningsrum med energi. Love Explosion är en sådan.
     Curatorerna Ola Åstrand, konstnär, och Mikael Nanfelt, konsthallschef, har bjudit in tjugosju konstnärer från olika generationer och skilda konstnärsfält. Alla bor och verkar i Göteborg och har särpräglade konstnärskap. Ola Åstrand formulerar idéerna kring utställningen i sin curatoriska text: Att tänka icke-kommersiellt, systemkritiskt, närodlat och inkluderande är absolut nödvändigt i dessa tider när konsten håller på att marginaliseras och tappa sin uppgift som bärare av en slags humanistisk anda.

Redan vid entrén tvingas besökaren in i konsten rent fysiskt och måste kliva in genom det stora gapet i Bo Melins självporträtt för att nå utställningsrummen.
     Väl inne möts man av en lätt anarkistisk anda i det stora rummet. På ett podium tillkännages det att detta är en Tillfällig mötesplats för byrackor. Där kommer konsthallen att anordna samtal och diskussioner om konst.
     En skottkärra full med sand, tillhörande palm och ett punkterat hjul (Mattias Norström All inclusive) samsas med en graffitimatta från tak till golv (Jonathan Josefsson), som i sin tur rullats fram till fem TV-skärmar, rabblande tyska prepositioner (Dana Sederowsky). Eva Dahlins djur i formalin möter Sara Lännerströms gamla återskapade torp. Det är roligt och tänkvärt, om än vildvuxet. Respektlöst på ett respektfullt sätt.

© Josefina Posch	© Sofia Änghede

Några mindre rum i rummet ger möjlighet till ett mer enskilt möte med installationerna. I det innersta rummet har Nina Bondeson sitt svarta hus med text och bilder Ur den självlärde lingvisten Jeremy Adagios dagbok, den svarta humorns befästning.
     Två av konsthallens mindre rum är mörklagda och mer sammanhållna. Det ena visar Josefina Posch och hennes installation: två människokroppar hängande i ett rum av persienner. Hon samspelar med butohdansaren Frauke, som visar en video av en performance. Mellan dessa kroppar finns Sofia Änghedes fotoserie, Den andra dimensionen: rörliga ljuskällor avslöjar kroppar i mörker.
     Det andra rummet upptas av Mandana Moghaddams video Exodus. Några resväskor guppar i vågorna och långt bort skymtar horisonten. Väskorna trycker sig intill varandra, söker trygghet i sin utsatta position på havet. Det är en bedövande vacker video med ett mörkt innehåll, om flyktingar och deras utsatthet.

Love Explosion är en samlingsutställning orkestrerad på fri hand, djärvt för att vara på en kommunal institution och upplevs därför befriande. Tilläggas bör också att titeln Love Explosion är en hälsning och en hyllning till det göteborgska kultbandet med samma namn.

Göteborg 2013-06-24 © Berit Jonsvik (text och foto)