I Brooklyn Museums samlingar ingår verk hämtade från The Black Art Movement, en konstnärlig gren av den afroamerikanska medborgarrättsrörelsen. Ett urval ur dessa utgör den permanenta utställningen Revolution på museets översta plan. I den mån man kan tala om en sammanhållen konströrelse finns här ett tvärsnitt. Med Wadsworth Jarrells Revolutionary, ett ordfyllt porträtt av den intellektuella förgrundsgestalten Angela Davis,representeras den betydande Chicagogruppen AfriCOBRA. Den betydande Harlemkonstnären Faith Ringgold representeras med ett självporträtt. Trots rörelsens politiska betydelse har konsten ofta förbisetts i konstvärlden eller setts som ett bihang till politiken, varför det är välgörande att verken här presenteras utan alltför tydligt sammanhang.

Under våren ger museet en chans till ordentlig fördjupning i medborgarrättsrörelsen och dess visuella uttryck med utställningen Witness - Art and Civil Rights in the Sixties. Kampen skildras ur många perspektiv och med större djup än vad samtidens sensationslystna medieklimat lämnade efter sig. Inledningsvis etableras en känslomässig förståelse för situationen genom vardagligheten i Norman Rockwells berättande målning New Kids in the Neighborhood. En afroamerikansk familj flyttar in i ett förortsområde - själva symbolen för den vita amerikanska drömmen. Rockwell berättar ur barnens perspektiv med tvetydiga uttryck av avstånd och enande, på gränsen till förändring.

En spridd uppfattning om fotografiet som medborgarrättsrörelsens huvudsakliga, egentligen enda betydelsefulla, visuella medium motsägs med eftertryck av utställningen. Fotografiet har sin givna plats, men dess begränsning som sanningsvittne erkänns. Moneta Sleets dokumentation inifrån rörelsen ger tillsammans med Bruce Davidsons skildrande av ömse sidor om kampen om segregationslagarna en fördjupad förståelse. Gordon Parks fotografier av Ethel Sharrieff och Muhammad Ali står som ikoner för rörelsens hjältar.

"Red April" © Sam Gilliam

Ikoner i mer bokstavlig bemärkelse står Barkley L. Hendricks för. Med Lawdy Mama i olja och bladguld bildsätts mantrat Black is Beautiful, anspelande på en ortodox ikontradition. Själv poserar han som Stålmannen. Popkonstuttryck med symboler för USA finns hos bland andra Faith Ringgold. Med Flag For The Moon (Die Nigger) kommenteras det amerikanska rymdprogrammet som en absurt kostsam angelägenhet för det vita samhället, medan minoriteter både förtrycks och står för notan. Robert Indiana skildrar Alabama som en skamfläck genom att markera platser där rasistiskt våld nyligen ägt rum på en karta.

Kollektiva trauman behandlas givetvis. Red April av Sam Gilliam reagerar på Martin Luther Kings död. Mordet på Malcolm X ger upphov till Barbara Chase Ribouds monument i svart brons och ull. Kraftfull i sitt lilla format är Jack Whittens Birmingham där lager av mattsvart färg på aluminiumfolie rivits upp som en trasig sårskorpa och blottar förtryck - ett svar på den rasistiskt motiverade bombning som 1963 krävde fyra flickors liv i en baptistkyrka i Birmingham, Alabama. Noah Purifoy sätter funna objekt, deformerade i 1965 års upplopp i Watts, Los Angeles, inom ram. John T Riddle Jr:s skulptur av en grep där uddarna böjts till Black Power-rörelsens knutna näve bär en enkel, kraftfull symbolik. Samma symbol finns i Elizabeth Catletts träskulptur Homage To My Young Black Sisters, ett av flera uttryck för ett utvidgande åt intersektionellt och internationellt håll från en inledningsvis ordentligt mansdominerad rörelse.

Utställningen har en tydlig och allmänbildande berättelseform med många bottnar. Det är en skildring av sorg, raseri, hopp och besvikelse. Det finns också plats för det motsägelsefulla, uttryckt inte minst av May Stevens Big Daddy Paper Doll, ett porträtt av en far omgiven av symboliska förtryckare, som trots rasistiska och sexistiska åsikter omnämns kärleksfullt. Utställningen avrundas med undertiteln “The Beloved Community”, med Martin Luther Kings ord antydande att drömmen om jämlikhet är om inte genomförd, så möjlig.

Brooklyn 2014-04-02 © Mattias Lundblad