Juryn har arbetat i två steg för att av de omkring 5700 insända verken sålla fram en samling på 300. Det svenska urvalet visas nu på tre platser, förutom Dalarnas museum i Falun även i Rättviks kulturhus och MEKEN i Smedjebacken. Att Sverige är aktivt deltagande hänger samman med det engagemang som Falu kommun genom Falu konstgrafiska verkstad och dess föreståndare Modhir Ahmed och Dalarnas museum genom intendenten Anna Seppänen har visat. Bland de över 140 konstnärerna från 48 länder är glädjande nog nio från Sverige.

Det mest förvånande i kollektionen i Falun är den traditionella hållningen. Grafikutvecklingens historia gör sig påmind. De tekniska kunskaperna är djupa och bär naturligt fram bildernas budskap. Här finns en enorm bredd beroende av de olika ländernas bildspråkliga och kommunikativa traditioner. Det är lätt att hamna i gissa-rätt-fällan men överraskande nog träffar jag rätt: de dynamiskt nerviga formerna i en bild med titeln Beyond The Sadness 3 kommer från den kubanske Viktor Gomez. Det komplicerade innehållet är här sammanknippat med en lika komplicerad teknikblandning. Den oborstade skildringen av bråk och fylla i stickigt-flisigt träsnitt är en fullträff av finländaren Armas Hursti. Landskap som mönster på korrugerade plåtar, jord plågad av vind, vatten och sol  i en svit på fyra delar står Lihie Talmor från Israel för. I den en gång i tiden mycket mer tidsödande tekniken mezzotint arbetar konstnärer både från Irland, Japan och USA där Art Weger, en av triennalens sjutton pristagare presterar en suggestivt förtrollande berättelse.

"Operation Praying Mantis", etsning, 244 x 160 cm © Yvonne Rees-Pagh

Få söker överskrida grafikens av traditionen givna gränser annat än i format. Bilderna förblir tvådimensionella med i detta urval ett undantag: Josef Kadosa Kiss från Ungern har gjort ett objekt med sex snurrande rullar av sina etsningar. I hela utställningen ser vi endast ett exempel på att tryckunderlaget inte nödvändigtvis behöver vara papper. Färgerna är överlag dämpade och det svartvita förefaller vara riktlinje. Så även i de fall då tekniken långtifrån stannar vid det intima: modellen med den anklagande blicken i serbiskans Milan Blanusas torrnålsgravyr tecknas med brutalt tjocka linjer och en glödande svärta.

Några bilder utmärker sig i jätteformat, en tryckteknisk (och därför resurskrävande) utmaning som ofta resulterar i sammanfogningen av flera mindre blad. Det är tack och lov innehållet som pockar på storleksökningen och inte demonstrativ manifestation av virtuositet eller kommersiella avvägningar. En skara bönsyrsor uppträder som intelligenta stridsstrateger i Yvonne Rees-Paghs "Operation Praying Mantis", fyra stora bilder i rödflammiga jordfärger liksom marken på ön Tasmanien, Australien där hon är verksam. En pianospelande flicka fångas som i ett förbiilande ögonblick i koreanen Nam Kyung Baes mycket stora bild. De mjuka färgerna förefaller rinna bort, skrynklas som av tårar eller tidsavstånd.
    Chang Soo Kims över två meter breda blad låter flera generationer strömma förbi i sin bild. De blickar neråt och söker sin väg framåt parallellt – kanske som konstnärer världen över som jobbar med grafik. De förvaltar och utvecklar en teknik som förtydligar och ger en extradimension till det budskap och uttryck de vill uppnå. 

Falun 2014-01-22 © Kristina Maria Mezei