När en av våra mest uppburna konstnärer ger sig in i ett utställningsprojekt kan han då göra det  ”i all anspråkslöshet”? Falsk blygsamhet eller en tvivlande helgardering?  Frågan infinner sig osökt när det väletablerade konstnärsparet Jarl Ingvarsson och Marie Capaldi gör en utställning på Galleri Lucifer i Skövde, tillsammans med sina barn – som ju som alla barn i sina föräldrars ögon, är särskilt begåvade.

Familjen, Jarl och Marie, Hedvig, Sunniva och Isak, besökte förra sommaren bland annat Grez-sur-Loing. Det är klassisk mark för svenska konstnärer och författare sedan Carl Larssons och Strindbergs dagar. Familjen bodde i Carl Larssons villa och hade ett par veckor att bekanta sig med de speciella miljöerna och stämningarna.
     De tog det här speciella tillfället i akt att arbeta tillsammans. Det blev en resa helt i konstens och samvarons tecken, där det som är livets nödtorft på hemmaplan som mobiltelefoner, TV, tidningar och datorer var bannlysta.

Man känner igen Jarl Ingvarssons målningar oavsett vad de har för motiv. Det är ofta snett och vint, skevt och trasigt i hans bilder.  Men ändå finns ett slags gudabenådad balans och styrka i de kraftfulla färgackorden. Här visar han också pasteller och teckningar. Och i det grafiska bladet ”Storstrut” i svart och vitt ser man hur han även utan färgen kan renodla och ladda det mest vardagliga.
     Marie Capaldi söker sina motiv i det nära: familjemedlemmarna och närmiljön. Hennes stil på de här bilderna är på en gång naiv och välberäknad, både intim, kraftfull och direkt.

Det speciella sammanhanget gör utställningen till ett intressant och omväxlande nedslag i en konstnärsfamiljs resa. Det har blivit en rolig och småtrevlig utställning med själva resan som tema. Rörigt och brötigt, men sammanhållet av det privata och det berättande.
     Nytt utställningskoncept för Jarl Ingvarsson och hans närmaste, men, anspråkslöst eller inte, konstnärligt inget nytt under den franska solen.

Skövde 2014-04-30 © Bo Borg