Fredrik Noréns objekt är inte funktionella, inte ready made, inte designobjekt och inte heller motsatsen (vad det nu skulle kunna vara?). Men de är, i djupare mening, "främmande" – alltså synliggjorda genom avsteget från det triviala och det förväntade. Så kan man närma sig dem via Sklovskijs metod. Men man kan också se dem som autonoma formgestalter verkande i egen sak, inom sin egendefinierade (konst-)värld. Där är de suveräna, utan nödvändig koppling till sitt möbelfunktionella ursprung.

Det första frågan rör sökandet efter urkunden: är det Jacobsens design-ikon "Sjuan"? Den andra rör grubblandet kring tekniken: vad är original och vad är manipulerat? Den tredje handlar om förhållandet till det sammansatta verket: hur hävdar det sin autonomi?
     Som svar på den tredje frågan kan man konstatera att Fredrik Norén ofta lyckas förhålla sig, begreppsligt och visuellt, oerhört intimt till originalverken med bibehållen självständighet. I den hoptryckta stolen "Perfect Fit", exempelvis, är det mycket lite som manipulerats, och möjligen är det just därför som resultatet är så komiskt och överraskande: "Se upp för dörrarna, dörrarna stängs" eller "Att fastna med skägget i brevlådan".

Förutom serien med rekonstruerade möbler visar Norén tre aningen mer kryptiskt humoristiska verk: tre målningar som är tänkta att skildra datorernas plausibla efterliv. En Samsung, en MAC och en Toshiba, med utsläckt skärminnehåll, får genom sitt testbildsbrus visualisera den bortre gränsen för dessa hjälpredors liv. Anar man en viss blasfemisk civilisationskritik här – ett slags maskinberoendets memento mori? I så fall kanske med all rätt i en värld av accelererande beroendeförhållanden till übersmarta telefoner och självsvåldiga datorer.

Stockholm 2014-05-26 © Leif Mattsson