I Passagens sommarutställning ”Double View” finns en viss begreppsförvirring. Undertiteln utlovar ”samtida landskapskonst” - vilket bör implicera olika konstarter – men i presentationen görs detta synonymt med ”landskapsmåleri”. Kanske petigt, men ändå.
     Här avses hur som helst (natur)landskap och måleri. Temat inbegriper indirekt spänningen mellan det oproblematiska draget i genrens bildtradition och det komplext samtida. Sju konstnärer deltar och spännvidden i uttryck är stor.

I Micaela Dahlbergs surrealistiska naturformationer finns kulturen med som ett främmande element eller ”det andra”. Människans korta tidsålder kontrasteras mot de geologiska naturkrafter som förmått placera snäckor på bergstoppar. Naturen är innesluten i sig själv, obeveklig, osentimental – och avfolkad.

Roger Metto ger i sina koloristiskt upphottade panoramalandskap associationer till hur naturen blivit en konsumtionsvara bland andra. I jakten på maximerade tillstånd syns till och med tempot i själva naturen ökat och uppdrivet. Människans behov av ”mera” står här bokstavligen i bjärt kontrast till hennes litenhet.

"Vattenprov" © Helmtrud Nyströ̈m

Maria Halls tre stora skiktmålningar lyser som av egen inre kraft. Tillsammans med några mindre studier av skira blomsterstänglar uppställda på rad, skapas fullständig poetisk helhet mellan hennes verk. Halls förmåga att ta fram det stora i det lilla framkallar en känsla av vördnad för de outgrundliga livskrafterna.

Thomas Edetun parafraserar det traditionellt romantiska både i form och innehåll. Och som vanligt är det både ironiskt och smått teatraliskt. ”Teenage Breakdown” med en ”repoussoir” i framkant blir till en skruvad anakronism.

Helmtrud Nyströms poetiska berättande sätter fingret på människans uppfattning om sig själv som det handlande subjektet. I motsats till Dahlberg blir här naturen ”det andra”. Men det är inte ett betvingande vi ser, snarare verkar gestalterna försöka förstå och tona in sig med det främmande, vare sig det är inom- eller utombordsligt.

I Lucas Rahns nio mindre, tätt placerade målningar, har landskapet utsatts för elementens påverkan (i dubbel bemärkelse). Torr jord sitter som en hård skorpa på ytan. Något håller på att försvinna, suddas ut, begravas i sig själv. Det oordnade bryter in och förvandlar illusion till abstraktion.

Linköping 2014-06-17 © Lotta Ekfeldt