Irene Westholm har förvandlat Galleri PS rum. Det första domineras av en stor hängande teckning/målning från golv till tak och från dörr till dörr. Den skapar illusionen av att stiga in i en av grannarnas lägenhet strax efter att dramatiska händelser ägt rum. Där finns yxan i köksbordet, hängsnaran dinglar från taket, dammsugaren och strykjärnet är inte undanplockade, flyttkartongerna står staplade och i den obäddade sängen tycks lakanen få liv och flyta iväg. Och där – inte minst – ligger kikaren på soffbordet, liknande den som i Hitchcocks 50-talsthriller Fönstret åt gården möjliggjorde för James Stewart att spionera på sina grannar.

© Irene Westholm

Westholm spionerar även hon på sina grannar och avslöjar deras liv i två olika videor på temat ”I am your neighbour”. Ett höghus är uppbyggt och i varje fönster pågår olika scener. Vi hamnar mitt i händelsernas centrum och får genom en tänkt kikare ta del av vad våra grannar kan tänkas syssla med, allt från äktenskapliga gräl och misshandel till sminkande tonårsflickor.
     Westholm använder sig av en intressant videoteknik, där hon kombinerar verkliga, filmade människor med uppbyggda scenografier i kartong. Det skapar ett rumsligt sammanhang och en bakgrund till de olika scenerna. Ovanför höghuset rusar molnen snabbt förbi. Natt och dag avlöser varandra med samma hetsiga fart och framkallar en osäkerhet om tiden och därmed verkligheten.
    ”I am your neighbour” är ett videoverk som erbjuder ett sociologiskt perspektiv på det komplexa, men också det repetitiva och viss mån stereotypa i de mänskliga dramerna i ett höghus, där allt pågår parallellt.

I små gouachemålningar har Westman plockat ut olika ögonblicksbilder ur videon, renodlat och gett scenerna en närmast stillsam poetisk ton.
     Westholm undersöker det tragikomiska i världen omkring sig. Likt en flanör eller en voyeur – den som ser – spionerar hon på sina grannar och i sitt statement: I am your neighbour, kan man ana en underton av ”Jag Ser Dig Så Akta Dig” – inte helt osannolikt i detta övervakande samhälle.

Göteborg 2014-09-09 © Berit Jonsvik