När man går trappan upp till Färgfabrikens stora utställningshall väcks nyfikenheten på vad det är som orsakar alla skiftande ljud. Och väl uppe blir man knappast besviken. Heri Donos figurer gör vad de kan för att trollbinda. De blinkar med dioder, viftar på sina vingar, ger ifrån sig små elektroniska pip och slår på trumskinn som upplysta bakifrån blir till små runda scener för skuggteater.

Det kan låta som för mycket av allt, men Dono hushållar skickligt med sitt överdåd. Bara en bråkdel av effekterna går igång samtidigt och den dämpade belysningen hjälper till att rikta blicken mot vad någon av besökarna satt i gång via de stora knapparna intill respektive verk. Ett tryck med handen och installationen utför ett litet uppträde för att sedan tystna och sjunka tillbaka in i halvdunklet. Det påminner lite om hur de mekaniska dockorna i spök- och sagotunnlar fångar ens blick för att sedan stillna och bereda plats för nästa sensation. Donos konst uppvisar en helt annan komplexitet, men har samma barnsliga fascination över vad man kan åstadkomma med mekanik.

"The Three Donosaurus" © Heri Dono Foto: Emilia Rosenqvist, Färgfabriken

De ämnen Dono tar sig an med sin lödkolv och humor är dock tunga och svåra. Tills helt nyligen har hans hemland Indonesien styrts av en hårdför diktatur. Flera verk handlar om verklighetsförfalskning och repressivt våld. Andra är mer existentiellt inriktade nytolkningar av indonesisk mytologi, som Dono uppgraderar och ger ett samtida urbant uttryck.
     Dock med en viss förkärlek för åldrad teknologi. I Oxymoronia låter Dono en bevingad motorcyklist symbolisera det motsägelsefulla i det mänskliga psyket, klyftan mellan våra andliga behov och fallenheten att fastna i materiella ting. Men det är ingen modern motorcykel den storögde leende mannen åker på, utan en modell som förmodligen var vanlig i Jakarta i slutet av sextiotalet. Det var då Dono själv gick där som barn och som de flesta småpojkar beundrade underverken som susade fram i trafiken.
     Här finns en av hemligheterna med Donos konstnärliga kraft: Som vuxen minns han maskinen han som barn drömde om. Nu äger han dessutom startnyckeln.

Stockholm 2015-05-13 © Bengt Jahnsson-Wennberg