Det är knappast i de konstnärliga uttrycken som samhörigheten mellan Roger Metto och Lukas Göthman går att spåra. Ändå blir resultatet så överraskande rätt i detta samarbetsprojekt (tidigare i år visat på Uppsala Konstmuseum). Utgångspunkten är det gemensamma intresset för vildmarken, eller kanske snarare drömmen om densamma.
     Här ställs inga direkta frågor, istället skapar de till synes oförutsägbara mötena mellan Mettos expressiva måleri och Göthmans särpräglade kalligrafi en konceptuell överbyggnad med reflektivt svängrum. Ett spänningsfält att utforska såväl konstnärligt som existentiellt.

"Rosy fingered dawn" © Roger Metto

Den amerikanska författaren Rebecca Solnit har beskrivit spänningen mellan människan och naturen som en fråga om intuition eller läskunnighet av vildmarkens text – konkret eller i metaforisk betydelse. Att skärpa sin orienteringsförmåga och att gå vilse med lugnet i behåll kan vara avgörande för om man ska komma hem igen. Hem i all ära – men för vandraren med en återkommande längtan att fortsätta gå står ett hemma alltid i kontrast till ett borta.

I Mettos glödande vildmark finns såväl längtan efter kontrast som rörelse. När Göthman så lägger till språket – fraser från hans resejournaler – införlivas vandraren med hela sitt väsen och på tungan ligger ett ”hur gick det sen”? Vad hände när bergets nyanser skiftade över i blått? ”I wish this night would last forever”, skriver Göthman och en oändlighetens melankoli svävar över Lapporten.
     För Göthmans texter – slumpartat valda eller inte – fungerar i detta sammanhang som en bildens befriare, en accentuering av måleriets gränslösa möjligheter. Språket blir här, sin struktur till trots, inte rotfast utan lika flyktigt och semantiskt öppet som skiftningarna i Mettos kolorit.

"B.C. Camping" © Roger Metto

Förutom tre större dukar som egentligen är en triptyk av Lapportens utdragna fjäll – men som av utrymmesskäl har fått dela upp sig i tre rum – finns ett antal teckningar där Metto använder rekvisita från sina egna samlingar av indianer och cowboys. Göthmans kommentarer fungerar här på samma sätt men möjligen med tillägget att betraktaren ibland lämnas lite väl ensam, helt utan kompass och karta, so to speak – men kanske det finns en baktanke med det. 

Utanför samarbetet visar Roger Metto ett antal nya målningar i mindre format. De kulissartade bergskammarna känns igen från tidigare verk – möjligen finns här en ny och mer ”geologisk” närhet då skalan tycks ha förändrats.
     Bland Göthmans egna arbeten finns en samling äldre familjevykort försedda med textfragment. Om den språkliga dialogen med Metto är att betrakta som samtida, konfronterar här Göthman istället ett då med ett nu och samtalsbilden blir en annan.

Norrköping 2015-09-30 © Lotta Ekfeldt