Som motvalls betraktades han i sina bästa år medan han levde (1927-2006). Också såhär i efterhand förefaller PO Ultvedts konst att gå på tvären mot det som är inne: det välbalanserade, inte sällan rationellt och konceptuellt styrda, samhälleligt/politiskt mer eller mindre engagerade i vår egen tid. När Västerås konstmuseum över hela sommaren visar en utställning med hans verk – ”grejer” som han kallade dem – kommer de främst från hans familj.

Utställningsvy © PO Ultvedt. Foto Västerås konstmuseum

Mest glad är jag över att de flesta faktiskt fungerar, komplexa mekaniska konstruktioner i lådor med band, remmar, kablar, snurrande hjul och trissor, och linor som drar figurernas lemmar upp och ner. Med genusglasögonen på hade ett av verken knappast kunnat göras idag, trots det popkonstartade finurliga i formkonstruktionen. Samtidigt upplevs återkomsten av respekt för det långsamma hantverket, och här finns en klurig uppfinningsrikedom som utmärker PO Ultvedts rörliga träskulpturer.
     Härkomsten förklarar formatet. Utställningen innehåller främst sena verk, medan de rumsstora konstruktionerna tillhör en tidigare period i Ultvedts verksamhet. Hans träskulpturer uppmärksammades i samband med ”Rörelse i konsten”, 1961 på Moderna Museet i Stockholm. Här kom han också att samverka med bland andra Pontus Hultén, Jean Tinguely, Niki de Saint Phalle, Ulf Linde – och idéerna flödade.

Utställningsvy © PO Ultvedt. Foto Västerås konstmuseum

"Mannen i stolen" från 1968 är det verk som på utställningen i Västerås ger smaken av den komplexitet, humor och samtidigt det seriösa allvar som går som en röd tråd i Ultvedts bästa arbeten. Mansfiguren antyds genom några utsågade lemmar, en hand vevar igång rörelsen som får den svartvita konstruktionen att gunga. Den var placerad längst in i ett av benen på den stora kvinnofigur som utgjorde utställningen ”Hon”, också den på Moderna Museet, 1966.
     Ögonblickets intryck av anarki och burleskeri i ”Mannen i stolen” döljer en klockren känsla för balans och rytm, upprepningen utgör en styrka för form och ljudbilder. Det är ingen tillfällighet att Ultvedt, utnämnd till professor i måleri (och efter att ha konstruerat ”Tavelförstöraren”), ägnade sig åt animerad film. Här finns ett prov på det från 1958, något som i all sin enkelhet ger honom en plats i Eggelings efterföljd.

Det finaste verket finns dock utomhus och är en av den offentliga konstens höjdpunkter i Västerås: ”Baddaren i badet” från 1968 lyser upp Lögarängsbadets entré vid Mälaren. Utställningen visar skisserna. Med sin lätthet och till synes impulsiva ljus- och färgväxlingar har den karaktären av ett impromtu – med en rogivande puls som när livet leker.

Västerås 2015-06-24 © Kristina Maria Mezei